Idag samlas vi i juryn igen för att fortsätta beta oss igenom alla era fantastiska manus.

Tar med mig era frågor dit, så pratar vi i juryn ihop oss om detaljerna, så lovar jag att svara ikväll på det ni undrat över.

/Camilla

Nu finns en intervju som Alex Schulman gjorde med mig i höstas, ute på min hemsida:

http://www.camillalackberg.se/Om-Camilla/Om-Camilla-Lackberg/Intervju/Camilla-Lackberg-intervjuas-av-Alex-Schulman/

Den finns också i en kortare variant om man söker på "Läckberg" på www.youtube.com

Har fått erbjudande från min begåvade väninna Lovisa som bara inte går att motstå... - att få lotta ut ett av hennes kanonfina smycken till mina härliga bloggläsare! Lycka till!

Utlottning valfritt smycke från Sahara Silversmycken!

Du har nu chansen att vinna ett av tre smycken från Sahara Silversmycken! Värdet på smyckena är 500 kr-700 kr/st.

Allt du behöver göra för att vara med och tävla är att svara på frågan:
Vilket material är Sahara Silvers smycken gjorda i?(Svaret finns på www.saharasilver.se)

Skriv ditt namn och adress och glöm inte skriva i mailet vilket smycke du vill ha. Maila uppgifterna till: info@saharasilver.se

Sista tävlingsdatum är den 10 december! Vinnarna presenteras här 11 december.

Lovisa Wester Bäckström

När jag var som djupast nere i min förlossningsdepression med mitt första barn såg jag inget ljus i tunneln. Men den största anledningen till mörkret var att det inte gick att få min son att sova på ett vettigt sätt. Dagtid vägrade han sova någon annanstans än på mig. Alternativt i en vagn - förutsatt att jag halvsprang på guppigt underlag -typ gräsmatta - med vagnen. Och somnade han då, vaknade han oftast redan efter någon halvtimme. Dagen hackades upp av smålurar här och där, och en grinig bebis. Nätterna gick bättre, han sov hyfsat långa pass - OM man väl fick honom att sova vilket i vårt fall innebar att han ammades till sömns, sedan fick jag sitta blickstilla med honom på mig i cirka en timme så han sov hårt, sedan fick hans pappa ytterst försiktigt lyfta över honom i vagnen - och sedan var det bara att hålla andan och hoppas att han sov vidare, annars var det bara att börja om från början igen...

Och inte bara vi har haft det här mönstret - människor omkring mig har hållit på med de märkligaste saker för att få sina barn att somna - sätta sig och köra runt i bilen, bära, bära, bära, dansa runt med barnet i famnet etc etc....

Och någonstans började jag känna när jag satt där hela dagarna medan han sov på mig (för lade jag honom ner vaknade han efter bara en kort stund) - att det kan ju inte vara meningen att det skall vara så här? Naturen kan ju inte ha avsett det så här? Hur gjorde man förr? När man inte kunde sitta i en fåtölj hela dagarna framför Oprah med bebisen sovande på sig? När man hade tio barn till att ta hand om, jord som skulle brukas, kor som skulle mjölkas, hem som skulle städas, mat som skulle lagas - hur gjorde man då? Och ständigt får man ju höra från äldre generationer att de förbryllat säger; "Jag kan inte minnas att det var sånt problem med att bebisar inte sov när mina var små?." Och jag tror det stämmer. Jag tror vi har skapat en konstigt falsk verklighet med våra föräldraledigheter, där vi skall ägna våra bebisar 100% uppmärksamhet för att vara "bra" föräldrar. Ju mer odelad uppmärksamhet vi ger våra barn, desto "bättre" föräldrar är vi har vi lurats att tro. Men barn är ju menade att finna sin plats i en existerande verklighet, att få sin egen fålla i ett liv och en tillvaro som redan finns. Inte få en konstgjord bubbla skapad runt sig där allt cirklar kring bebisen, och saker som sömn etc. Även på den tiden då det fanns något så föråldrat och förlegat som hemmafruar (förlåt Anna Anka... ;-) - så föddes bebisar in i en verklighet och en tillvaro som behövde fortsätta snurra och fick inte den absurda sneva bild av livet som vi har idag, där en vuxen människa - ibland två - under första året fokuserar hela sin tillvaro kring saker som om bebisen äter "rätt" mat, om den får tillräckligt med stimulans i form av massa aktiviteter som babysim, babygympa, babysång (alltså HÖR ingen hur absurt dessa saker låter??) om den sover, om den har rätt kläder, osv osv....

Dessa tankar jag hade jag där jag satt med min bebis, och det kändes som om något blivit FEL kring det här hur livet med bebis skulle vara. Och någonstans när Wille var tre månader och jag var på botten, bestämde jag mig för att ta tag i situationen. Och jag började läsa massa litteratur, både svensk och utländsk. Jag plöjde böcker om spädbarn, om barns utveckling - och om sömn. Och vad som var gemensamt med alla de böcker om sömn som verkade vettiga - var att de förordade saker som att ge barnet en struktur i vardagen, att låta dem sova i egen säng, att se till att de får så ordentligt med mat i sig under dagen, att de inte behöver äta på natten efter 4 månader. Och jag tyckte det lät både vettigt och logiskt. Och studie efter studie jag läste inom området visade också tydligt att det inte är meningen eller ens naturligt att bebisar skall vakna på natten någonstans efter fyra månaders ålder. De behöver inte mat på natten OM de får tillräckligt i sig under dagen. Och framförallt behöver de sin ostörda nattsömn lika mycket som vuxna - om inte mer. Studier visade till och med att för att bebisars och barns hjärnor skulle utvecklas optimalt - behövdes ostörd sömn på natten, och rejäla, sammanhängade sovstunder på dagen.

Sagt och gjort. Detta lät ytterst logiskt för mig, och det fanns mycket vederhäftigt, sansat material som underbyggde detta. Och det kändes också självklart att det var mitt jobb som kärleksfull, ansvarsfull förälder att hjälpa mitt barn att få den sömn som det behövde. Jag låter ju inte bebisen ta sig den mat den behöver själv utan hjälp, eller hur....? - men det befängda rådet man hela tiden får som förälder om sömn är att "bebisar tar sig den sömn de behöver." Ehh..... Nej. Det gör de inte!! Visst finns det de bebisar som helt av sig själv sover som en dröm, men man beräknar att det rör sig om cirka en femtedel av bebisarna som föds. Resten behöver vägledning av sina föräldrar.

Sagt och gjort. Detta lät rimligt och vettigt, och jag insåg att jag måste ta mitt ansvar som förälder och hjälpa min son till att få sin välbehövliga sömn. Frågan var då vilken metod jag skulle använda? Då kände jag ganska omgående att Anna Wahlgrens Barnaboken var den som slagit an mest hos mig, och kändes varsammast och tryggast. Det handlade inte om att lämna barnet åt sitt öde att lösa problemet själv, utan man skulle tryggt och säkert guida barnet till att få sin välbehövliga sömn. Och det var heller ingen quick fix, utan man behövde anamma ett helhetskoncept,med rutiner dagtid, massor med mat, skratt och glädje, social gemenskap, osv osv. Ett humant helhetstänk som jag verkligen tog till mig.

Så jag/vi kavlade upp ärmarna och införde schema, vi slutade amma/bära till sömns, vi började vagna till ro istället, vi såg till att han fick känna sig delaktig i vardagliga sysslorna och fick sin plats i familjen, fick mycket bus, mycket skratt etc etc... Och ja. Vi införskaffade andningslarm och lade honom på mage.

Jösses. Vilken förändring. Och vad fort det gick. Blev några få dagars protester och gnölande, där han ilsket verkade undra vad f-n det var som pågick egentligen och varför i h-vete får jag inte somna vid tutten längre!!?? osv... Sedan infann sig lugnet och strukturen. Han sov (i egen säng). Och åt. Och skrattade. Inrättade sig glatt i de tider vi satt, och den lite gnälliga, jämt småtrötta bebisen ersattes av en otroligt solig, nöjd liten kille. Barnmisshandel?? Ha ha ha ha ja herregud, det är så dumt så jag inte ens vet vart jag skall börja....... Och allt eftersom han växte fortsatte vi följa Barnaboken där det alltid fanns goda råd. Och han har sovit som en liten gris, vart man än lagt honom, borta - hemma, lånade barnsängar etc... - bara man följt hans tider har han glatt lagt sig var som helst och somnat tryggt. Och sovit hela nätter har han sedan fyra månaders ålder. Och det var bara hur det påverkade Wille. Mig blev det också en helt annan värld för. Plötsligt var det jag som guidade honom, som hjälpte honom få sina behov tillfredsställda. Jag kände mig lugn och trygg i att jag kunde förutse hans behov och möta dem på det sätt han behövde. Och mörkret försvann. Wille fick en mycket gladare mamma på kuppen. Och utsövd......

Sedan kom då Meja. (Som jag aldrig vågat skaffa om jag inte fått ordning på livet med Barnaboken!!) Och den här gången var det ett Barnaboksbarn redan från början. Vi hjälpte henne få den sömn och trygghet i tillvaron hon behövde, och jäklar vad den ungen sovit. Hon älskar fortfarande att gå och lägga sig, och säger ofta till själv om hon tycker vi såsar med hennes läggningstid... Och det blev andningslarm och magläge även med henne då självklart. Och egen säng. Och rutiner. Och lära sig somna på egen hand. Och skratt och glädje. Och social tillhörighet. Och mycket mat. Allt enligt Annas kärleksfulla principer.

Sedan kom då Charlie nu för snart ett underbart halvår sedan. Och ja, efter två succéer var det ju ingen tvekan om att det var Barnabokens råd som skulle tillämpas. Men med ny pappa fick jag ju dock börja med att skola in honom, och hade faktiskt denna gång förmånen att få handgriplig demonstration av Anna. Vi deltog i en av Annas Workshops och var pappan minsta skeptisk innan, var han helt övertygad efter det, och med på tåget till 100% . Så vi har vagnat, vi har varsamt jobbat fram rutiner som anpassats utifrån Charlies ålder och sömnbehov, vi har sett till att han fått massor av mat, har busat, låtit honom känna att han är en del i vår tillvaro, och han har fått hänga med i vårt liv - självklart dock anpassat till en bebis behov. (Jag menar liksom inte att man skall ha med bebisen i bilen om man är formel 1-förare te x - för de som nu gärna sitter och desperat gärna vill feltolka det jag skriver i det här ämnet.... ;-) Och han har sovit på mage sedan dag ett - med andningslarm.

Och resultatet talar för sig själv. Sedan fyra månaders ålder sover han hela natten - från halv åtta till halv sju då han väcks varje morgon. Vagningen som var första steget, har vi övergett sen länge. Nu läggs han helt enkelt genom att han placeras på mage i sin spjälsäng, vi trycker på larmet, bäddar om honom, säger "natti, natti," - och går ut ur rummet. Och han somnar. Kan i värsta fall gnälla någon minut eller två om han hunnit bli övertrött, men låter vi honom bara vara finner han strax ro själv och somnar nöjt. Och på dagen sover han enligt fast schema. Först luren läggs han till 07.45, nästa lur läggs han 11.30, och sista luren för dagen blir 15.30. Varje lur sover han 1.5 och väcks då om det börjar gå över det. Lätt som en plätt. Och detta funkar eftersom vi steg för steg jobbat efter Barnabokens principer, och lärt och hjälpt honom att få den sömn han behöver. Och jag tror aldrig jag sett en gladare unge än Charlie. Så har han farit illa av att ha rutiner och av att ha fått lära sig sova hela natten, så märks det då inte på honom - för han smajlar från det han vaknar på morgonen tills han lägger sig på kvällen. Han är typ jordens gladaste barn, och jag tror benhårt att förutsättningarna för det getts av att han fått kärleksfull guidning från början enligt Barnabokens principer. Han är glad och trygg i att vi som är hans föräldrar faktiskt verkar veta vad som gäller för honom, och han behöver inte bestämma det själv.


Därför är det så svårt att greppa - efter tre Barnaboksbarn som Annas råd stämt klockrent på - hur debatten kring detta stundtals tar sig så hätska former. Det är inte nådigt vilka anklagelser som flyger i luften, och mer än en gång har man ju efter att man berättat att man kört AW:s principer - möts av en förälder (ok mamma då, är alltid mammor av någon anledning.... ) som med avsmak sätter näsan i vädret (en dock oftast rätt blek och tärd näsa eftersom hon väcks ett par gånger per natt trots att barnet börjar närma sig året..... ) och säger med emfas: "Ja, jag tycker i alla fall det låter förfääärligt med den där Wahlgrens metoder! Jag skulle ALDRIG kunna låta mitt barn skrika ens en minut!" Och inte sällan har jag tittat på den trötta, bleka mamman. Och tittat på det trötta, bleka - och inte sällan gnälliga - barnet, och insett att jag behöver inte ens ta den diskussionen. Det blir lite som att sparka in en öppen dörr, eller som att sparka på den som redan ligger.... Och ja - VILL man hellre kliva upp natt efter natt i ibland år, så ja. Då får man väl göra det då. Men jag kan inte för mig liv se hur det skulle vara bättre än att ta ett par nätter då det blir lite protester, och barnet - och föräldrarna, sedan får den nattsömn de allihop behöver. Varför skulle det vara mer kärleksfullt eller "snällare" mot barnet? Och om man är elak mot sitt barn om man inte klarar av att det protesterar när man lär det något nytt som är bra för det (som typ sova hela natten) - ja hur skall man då göra när ungen är ett och gallskriker för att det inte får en glass? Skall man ge barnet glassen då för att det är skadligt för barnet - eller elakt - att det låts skrika? Eller skall man låta barnet sticka fingret i elkontakten om det skriker?? Nej, i min värld handlar det om att ta sitt ansvar som förälder att lära sitt barn sova ordentligt för att man inte klarar av att det protesterar. I min värld är det svagt - inte kärleksfullt. Att vara förälder handlar inte om att vara mest självuppoffrande och självutplånande. Det handlar om att med fast och varm hand lära barnet vad de behöver lära sig om livet, och vad som de mår bäst av.

Det som dock brukar vara den största punkten för debatt är detta med magläget som ju Anna förespråkar. Det finns inte utrymme riktigt här att gå in på varför magläge är det naturligaste för barn, och varför de sover bättre på mage, men jag kan bara ju enligt min erfarenhet om tre magsovningsbarn vittna om att så är fallet. Och jo det stämmer att antalet fall av SIDS har gått ner sedan man började lägga barn på rygg - men jag tror helt och fullt på Anna när hon säger att det beror på att de på rygg inte kommer ner i den djupsömn de behöver - men det är också i djupsömnen som de kan glömma att andas. Och visst. - som Anna säger - "Om alla slutar köra bil kommer vi minska antalet trafikolyckor drastiskt...." - men är det ett bra alternativ? Knappast. Och om det är bättre för bebisars sömn att de sover på mage - skall man då sluta med det? Nej då löser man det genom att säkra upp med ett andningslarm. Och jag har letat runt och jag hittar inga fall av SIDS där barnet sovit med andningslarm. Dessutom står en stor del av fallen av SIDS av barn med mödrar som rökt under graviditeten och av för tidigt födda barn. Det är ytterst få fall med barn som inte har dessa faktorer. Men vill man slippa oroa sig så gör man som vi och köper - eller hyr ett andningslarm. Och argumentet från t ex BVC att: "skaffa inte andningslarm för det skapar bara oro i onödan" är ju absurt. Oroar man sig mer för brand om man skaffar ett brandlarm? ha ha det är så korkat så man blir helt stum.

Och vad gäller trams i pressen om "Tryckpressen" odyl, som ju är en av dessa saker som fullkomligt blåsts upp bortom alla proportioner av Annas belackare - ja som med allt i livet använder man sunda förnuftet. Lät utan minsta oro Anna visa verktyget "Tryckpressen" på Charlie, och ha ha ja... helt absurt att påstå att det är något han skulle fara illa av...

http://www.annawahlgren.com/index.php/view/svenska/filmer-tryckpressen

Man använder det som ett verktyg för att lugna ett barn, och använder samma mängd tryck som om man håller barnet i famnen och trycker det mot sig för att lugna det. Vilket nog många av de föräldrar som gapar om "barnmisshandel" säkert gjort. Har ni misshandlat ert barn då för att ni hållt det emot ert bröst för att lugna det? Nä, det är bara så dumt och illvilligt och dåligt påläst och okunnigt. Men det känns ibland som att samma människor som står och gapar i den här debatten, är samma människor som nog skulle stått i främsta raden och skrikit "Häxa" vid bålen.....

Och som avslutning.... en liten intressant iakttagelse som nog blir lite obekväm för en del av dem som kritiserar både Anna och magläge.... Många av de föräldrar som kritiserar att man till exempel med Barnabokens filosofi i botten, tar kontroll som förälder och guidar sitt barn till den sömn de behöver - med schema, egen säng osv. - ofta tillhör de föräldrar som förordar det otroligt fantastiskt bra i att ha bebisarna i sängen. Men oj då... Nu kom det en studie som nog gjorde det lite besvärligare att sitta på höga hästar....

Det har nämligen visat sig att inte bara magläge ökar antalet fall av SIDS - utan även att ha bebisarna bredvid sig i sängen är nu på listan över det man starkt avråder från. Hoppsan. Det är alltså inte bara genom att lägga sin bebis på mage som man utsätter den för livsfara. Enligt nya rönen gör man samma sak om man lägger bebisen bredvid sig i sängen. Hmm... Undrar hur de som gått så hårt åt Anna hanterar den informationen? Att de gjort en lika riskabel sak genom att ha barnet i sängen!!! Hur rättfärdigar man då att gå så hårt åt Annas rekommendationer om magläge? Och vad gäller samsovningen har ju Anna rätt då - hon har ju hela tiden sagt att barn sover bäst - och bör sova - tryggt och gott i sin egen säng.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3671867.svd

Så nya listan över kända faktorer med risker för SIDS ser nu ut så här:

Kända riskfaktorer för plötslig spädbarnsdöd:
•Sova på magen.
•Sova på sidan.
•Mamman röker under graviditeten.
•Sova tillsammans med annan före sex månaders ålder.

(Och som sagt, Anna rekommenderar ju andningslarm vid magläge för att eliminera risken)

Ja, jag gör ju detta inlägg eftersom jag fått så oerhört mycket frågor om det, och jag har också fått några otroligt fina tackmail - och kommentarer här på bloggen, från föräldrar som blivit inspirerade, läst Barnaboken ordentligt, kärleksfullt anammant Annas råd och filosofi, och nu har barn som sover gott efter att tidigare haft kaos på nätterna. Och med min erfarenhet som nu 3-barnsmor i ryggen, kommer jag alltid stötta Anna i debatten, och själv villigt intyga hur fullkomligt vanvettiga och korkade och okunniga påhoppen på henne är i media. Jag har gjort det i många år nu, och kommer alltid att göra det. Heja Anna, och alla de barn som nu sover gott och ordentligt tack vare henne! :-) Inte minst Charlie! :-)

Vill man läsa mer finns massa info på www.annawahlgren.com

Och jag brukar ju sällan ge mig ut i debatten, men detta är ett område där jag stått på mig sedan mitt första barn - efter att de okunniga, opålästa påhoppen på Anna fortsätter år efter år, och jag nu kan se mitt TREDJE barn må väl och frodas efter Barnabokens råd, så var jag bara tvungen att ta bladet från munnen för vilken gång i ordningen de senaste sju åren vet jag inte....

Puh! Det var dagens adrenalinhöjare - nu skall jag nog gå ner och hämta en kaffe för att coola ner humöret lite, blir alltid lite...... upprörd när jag bemöter massa korkade fördomar från folk som pratar om saker de varken har erfarenhet eller kunskap om........

Dags att väcka Charlie om tio minuter för övrigt.... :-)


/Camilla - Mamma till 3 stycken glada, trygga Barnaboksbarn

Hej Camilla,Tycker det är för jäkligt att Anna i dina böcker bara får ett helevete och Erika endast fått bekymmret förlossningsdepression.Varför ska bara Anna lida och inte Erika. (syftar på det inledande som hände i fyrvaktare)Patricks attack är egentligen ingenting vad Anna fått uppleva.Det är nämligen så att jag själv fått uppleva samma sak och kan ta till mig det men jag kan dock inte tycka att du balanserar detta bra mellan karaktärerna. Jag är besvike med tanke på att Anna även blvit utsatt för kvinnomisshandel.Vad har du för försvar?Skulle uppskatta om du motiverade detta och inte kommer med ett uttalande att det bara blev så i fantasin som en författare har.

Camilla: Ja, men hur skall jag svara om inte annat än att det är fantasin som styr? Skulle jag ha någon slags agenda eller dolt syfte med att låta Anna gå igenom de saker hon går igenom? Nej, självklart inte, utan svaret är att på ett sätt som är väldigt svårt att förklara, så lever karaktärerna sina egna liv, och ibland känner jag det som om jag bara hänger med och skriver ned vad som händer dem. Låter flummigt, men är sant. Och jag tycker nog det också ger en sann bild av verkliga livet. Olyckor och olyckliga upplevelser fördelar sig ju tyvärr inte rättvist, utan visst är det så att vissa verkar tendera att råka ut för mer än andra. Så det är inte väl balanserat mellan människor i verkliga livet och inte heller i mina böcker.

HejHej!På p1 sidan finns ett ljudklipp av dig när du var sommarvärd som går "när jag var femton år hittade jag ett foto av min pappa...." och fortsätter men sedan får man inte höra slutet bara till att pappans fru och son dör. Jag blev genast nyfiken och ville höra mer, hur får man höra resten och är det sanning ? nyfiken tjej :-)

Camilla: Allt det jag berättar om i Sommarprogrammet är sant, och du kan höra hela programmet på:

http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=2071&artikel=1422908

Hej camilla, ville bara säga att jag älskar dina böcker jag kan knapt vänta tills nästa bok kommer ut (hoppas det blir fler) jag känner i gen mig ser hela fjällbacka ur minnet när jag läser dina böcker, själv e jag en fjällbacka tös. och här kommer min fråga då.. kommer alla dina böcker att filmatiseras? ser fram i mot det i så fall. Mvh Sandra

Camilla: Inget finns klart för filmatisering efter ”Olycksfågeln” som är klar och inspelad.

Vad har du för tips när det gäller skrivande, så miljön man sitter i, hur länge man ska skriva och vad an ska göra när man känner att det är tvärstopp? Var hämtar du all inspiration till böckerna?

Camilla: Rekommenderar att du läser min Deckarskola på hemsidan www.camillalackberg.se

Stämmer det att du ska vara med i Lets dance,Camilla? Vore verkligen jätteroligt i så fall./Dans och deckarvän i Stenungsund

Camilla: Nej jag skall inte vara med i Let’s Dance

Hej Camilla!Jag älskar dina böcker och håller på med att skriva om dig på skolan. Jag saknar lite om din uppvekst och undrade om du inte kunne skriva lite om den? Kram från stort fan från Norge!

Camilla: Det finns massor om min uppväxt i olika intervjuer. Bara att kavla upp ärmarna och träna på att göra research…. ;-)

Hej Camilla!Jag har en dotter på 1,5 år som inte sover på nätterna.Jag läste att ni hade använt er av Anna wahlgrens "kur" på Charlie. Köpte därför "Sova hela natten" och läser nu så ögonen blöder och samlar kraft för att genomföra kuren. Jag är tyvärr jättenervös och tvivlar att vi kommer att orka. Hur länge höll ni på med kuren? Känner du fler som har använt sig av den? Ni verkar ju ha fått resultat, och det låter så skönt att få sova hela natten. Det låter nästan för bra för att vara sant.Jag försöker läsa Fyrvaktaren också men är för trött på kvällarna och orkar bara en sida åt gången. Hon måste börja sova snart! Kram Anette

Camilla: Har fått jättemycket respons och frågor även via mail om detta, så jag kommer skriva ett eget inlägg om det strax.

Anonym sa...
Kommer du och Martin skaffa fler barn? Och hur kommer era barn överens?

Camilla: För privat

Tomas Eriksson sa...
Jag gråter, ett tomt ark papper är det enda jag kan skicka till denna tävling som pågår. I´m a failure...Din deckarskola har tagit knäcken på mig. :)

Camilla: Nej då bara upp på hästen igen! Mycket av det som ligger bakom att lyckas bli författare är att man hänger i och jobbar och jobbar och jobbar!

Hejsan Camilla! Igår kväll läste jag ut Fyrvaktaren och det tog nog en kvart innan jag kunde lägga ner boken efter att bara legat och stirrat på den. Jag kände mig lika tom som vanligt efter att en av dina böcker är färdiglästa. Det som gör att jag känner mig extra tom efter denna är att jag får vänta läääänge på nästa, kommer det ens en nästa i denna fantastiska serie? /Angelica Streuli

Camilla: Det kommer fler, men jag har denna gång unnat mig lyxen att inte sätta en exakt tidpunkt på när.

Hej Camilla!Jag har skrivit och skickat in för att vara delaktig i tävlingen, men jag har glömt att skicka med förklaringspappret (Lite förklaringar hur jag tänkt) Vad gör jag då? Mitt kapitel kan kanske komma att kännas lite tomt om man inte vet hur jag tänkt mig kapitel 2 osv... med vänlig hälsning Camilla S

Camilla. Det är ingen fara, vi kan bedöma texten ändå.

Hej Camilla!Det vore roligt att höra, nu när du har ett antal böcker bakom dig, hur du ser på dem nu efteråt - vilken bok är du mest nöjd med, och vilken minst, t ex? Om du hade börjat om med böckerna nu med den erfarnhet du har, är det någonting i intrigupplägg-persongalleri- lokalisation du hade velat ändra på?Tack för alla trevliga lässtunder du gett oss!HälsningarKatarina

Camilla: Man lär sig ju någonting för varje bok och visst är det alltid saker jag i efterhand och med mer erfarenhet hade velat gå tillbaka och ändra. Men varje bok skrivs ju utifrån den kompetens och erfarenhet man har just när man skriver den, och det är ju lite själva poängen också kan jag tycka. Men det jag skulle vilja ändrat på handlar mer om detaljer, själva lokalisationen och personerna älskar jag som de är. Dock måste jag erkänna att jag har två favoritböcker bland dem jag skrivit – Stenhuggaren och Fyrvaktaren.

Johan sa...
Hej!Är bara sååååå nyfiken på när stenhuggaren och olycksfågeln kommer visas på tv??!!!??

Camilla. Vi har fått typ årets bästa sändningstid. Båda böckerna visas som två entimmarsavsnitt som sänds dagarna efter varandra. Stenhuggaren sänds på juldagen och annandagen, och Olycksfågeln sänds på nyårsdagen och dagen efter då.

Jag har en fråga, jag började läsa dina böcker när nummer 5 kom ut...Detta innebär att jag missade när dom visade dom två första delarna från dina böcker. Läste nu i en kommentar att under jul kommer nästa på tv. Min fråga är då, kan man se dom andra delarna så man kommer ikapp??

Camilla: De finns att hyra eller köpa på DVD.

Hllojs världens härligaste deckardrottning!!!måste ara säga att jag älskar dina böcker...o ska just till att sätta klorna i din nya!! Förr har jag läst dem så fort de kommit ut..men nu har jag liksom du fått en liten i år..så tid har inte funnits rikigt!!Undrar om du kommer att ge ut mer små noveller likt mandeldoft...tycker den var lagom mys att varva med andra böcker..o gillade speciellt cluedokänslan!!
Ftån en Camilla till en annan Camilla;) Kramhttp://mammamillan4.blogspot.cm

Camilla: Finns inga planer på just det just nu. Dock finns det lite andra spännande tankar, så man vet aldrig vad jag kommer hitta på….. ;-)

Carina sa...
Hej! Hoppas du får en bra helg!! Jag har en fråga - har/ska ni ta sprutan mot svininfluensa? Hur skulle du ha gjort om du var gravid (jag är såååå himla tveksam...., känns fel hur jag än gör :( )? Ha det gott och stor kram, Carina.

Camilla: Wille och Meja har vaccinerats och jag kommer också försöka få vaccinerat mig. Kan dock inte svara på hur jag skulle gjort om jag var gravid, där måste du gå på din egen magkänsla. Men rekommendationen från läkarna är ju att man skall vaccinera sig då vad jag förstått.

Anonym sa...
Hörde förut att Stenhuggaren och Olycksfågeln skulle komma ut på SVT under denna hösten. Men nu börjar ju denna höst mynna ut i vinter. Har Du någon info om när de kommer visas på SVT?/Mia

Camilla: Se svar ovan.

Hejsan!Jag måste fråga i vilken ordning böckerna ska läsas?Tycker att jag får olika besked vart jag än vänder mig...Hoppas på svar:)Mvh Marina

Camilla: Tycker man skall läsa dem i den ordning de kom ut, dvs Isprinsessan, Predikanten, Stenhuggaren, Olycksfågen, Tyskungen, Sjöjungfrun och Fyrvaktaren

Anonym sa...
Hej Camilla!Precis som du har jag använt Anna Wahlgrens kloka råd på alla mina fyra barn och har fått glada, trygga barn som sovit hela natten från fyra månaders ålder. Omgivningen har alltid häpnat över hur lätt det gått att lägga barnen var som helst, när som helst utifrån deras tider som de vants vid. Men ständigt får man höra hemska korkade påhopp på Anna från okunniga människor som inte ens läst Barnaboken och inte ens vet vad de pratar om. Hur svarar du på sånt? Hur bemöter du det? Du har ju stått upp offentligt för att du kört AW:s metoder med gott resultat från dina barn, vad svarar du när du får det ifrågasatt? Och vad säger Martin? Såg att han med den äran låter Anna visa Tryckpressen på Charlie, utan att det ser ut som om han ser särskilt orolig ut för att hans son skulle "misshandlas" som en del okunniga, inskränkta idioter påstår om Annas metoder. Själv blir jag oftast bara irriterad på alla korkade föräldrar som går loss på Anna utan att ens veta vad de pratar om och som inte verkar ha ryggrad nog att hjälpa sina barn till den sömn de behöver. Men jag skulle vilja ge bättre svar. Hur bemöter man det? Hur gör du som offentlig person?Varma barnabokshälsningar, Katarina

Camilla: Jag känner mycket väl igen mig i det du beskriver, och jag kommer svara på frågor om min filosofi kring barns sömn och mina tankar om Barnaboken i ett eget inlägg. Är ju lite inne och tassar på den privata sfären, men i det här fallet kommer jag alltid att göra ett undantag och svara på frågor och stå fast vid mina åsikter inom det här, eftersom jag ju nu tre gånger konkret sett hur otroligt väl det fungerar, utan minsta men eller olycklighet för barnen – tvärtom!!!!….. Har pratat mycket om det här genom åren, och kommer alltid fortsätta göra det då de är en hjärtefråga för mig. Bland annat eftersom jag till stor del tillskriver Barnaboken och Anna Wahlgrens metoder och filosofier att jag lyckades ta mig ur min förlossningsdepression. Dessutom tycker jag liksom du att attackerna mot Anna saknar både proportioner och saklig grund och de har en otrevlig och hätsk ton,- och jag håller med om att jag också upplever att de som attackerar gör det ur ren okunnighet, utan att ha någon egentlig aning om vad Annas metoder går ut på, eller ens har läst Barnaboken och vet vad som står i den. Så inlägg om detta kommer vid första bästa tillfälle idag.

Nu är jag snart tillbaka..... Har fatt lite underbar ledighet -första på vääääldigt länge - med först några dagar i London med bara shopping, god mat och tjejsnack, och sedan första gemensamma natten borta från bebis på grymt underbara hotell J.

Men snart hemma igen och tillbaka med lite inlägg! :-)

Hej!

vet att jag har lite utestående frågor kvar att svara på, men tar del 3 av svaren när jag är tillbaka hemma igen nästa vecka...

För idag drar jag till London man och barnledig och återvänder inte förrän söndag! :-)

Och kommer DEFINITIVT inte att blogga under dessa dagar!!! :-)

Så ha en bra helg och på återhörande typ måndag eller liknande..

Och missade ni Sommarpratsprogrammet igår finns det här:

http://svtplay.se/v/1773502/sommarpratarna/del_2_av_6

Jo, men det var väl inte så pjåkigt sagt... :-)

Och Leif har helt missuppfattat när han tror att jag inte gillar honom..... Jag är faktiskt omåttligt förtjust i Leif GW! - trots att det där med "gammal sur gubbe" ju också kan stämma emellanåt.... ;-)

Måste också bara lägga ut en blänkare om att det fullkomligt DRÖSER in bidrag till stipendietävlingen!!!

Sååå roligt!!!!

ha ha sitter och tittar på Leif GW i Malous efter tio - och han skall recensera polisdeckare....

Och jag ser att min ligger framför honom på bordet....

Ja hinner han komma till den så måste jag erkänna att det är med viss bävan jag sitter och tittar vidare...

Frågan är väl mest om han skall såga lite, såga mycket - eller toksåga!!! ha ha ha :-)

Ikväll kommer då sommarpratsprogrammet kl 20.00 i kanal 1 (SVT)

Anonym sa...
Bästa tipsen för att komma tillbaka i form efter graviditeten?? :-)

Camilla: Har ätit bra både under graviditeten och efteråt, så då var det inte så krångligt att komma ner i samma vikt som innan. Springa efter barnen är ju också ett bra recept.....

18:12
Anonym sa...
Hej Camilla!Jag håller precis som många andra på med att skriva världens bästa deckare till "tävlingen" ;)Jätteskoj att du sjösatt ett sånt stipendium.Några undringar...Hur många bidrag har ni kalkylerat med?Om ni efter att ha utsett vinnaren ändå tycker att ytterligare ett par bidrag var intressanta. Skulle ni inte kunna skicka dom ett mejl för uppmuntran? Jag tror att en uppmuntran från "kunniga" skulle betyda mycket i refuseringsmörkret.kram

Camilla: Då det är första gången vi gör det här har vi egentligen inga förutfattade meningar om hur många bidrag det skulle kunnat bli… Och har svårt att lova något om uppmuntrande brev. Beror ju lite på hur stort omfånget blir på de bra bidrag vi får in.

18:46
Anonym sa...
Jag såg i en intervju med Karin Myrenberg att hon jobbat med inredningen av ert hus. Kommer vi få se det i något inredningsreportage?MVH Carin

Camilla: Ingen aning. Men kan iaf säga att Karin är GRYMT duktig!!

20:32
Sunkan sa...
Fick idag (Fars dag) en bok som heter "Fyrvaktaren" av mina älsklingar. De vet hur man gör pappa glad!Problemet nu är att i bokhyllan står sex andra böcker av samma eminenta författare, och de trackar nykomlingen. Hårt."Du är inte signeeeraad..." säger de.Kan du se någon lösning på detta dilemma, Camilla?

Camilla: ha ha det skall vi nog kunna lösa Sunkan. Din kollega Martin kanske känner nån som kan lösa det…. ;-)

22:25
Carina sa...
Hej! Vad använder du för parfym? Tack för underbara böcker!! Kram!

Camilla: Varierar mig en del, men älskar t ex just nu Victor & Rolfs ”flowerbomb”, Tommy Hillfigers ”Tommy girl,” samt en Prada-parfym som jag inte på rak arm kommer ihåg det exakta namnet på. Men älskar parfymer och kan ofta inte motstå frestelsen när jag är ute och flyger att handla någon….

07:25
Anonym sa...
I en artikel i DI stod det att du tjänade 20 miljoner förra året. Vad gör man med så mycket pengar?Stefan

Camilla: Tja, dels är det ju ingen hemlighet att jag löst ut min exman med rätt många miljoner. Sedan har jag investerat i ett större hus. Utöver det är jag rätt dålig på extravaganta vanor. Är rätt trist på så sätt att jag tycker det är sexigt att spara.

08:40
helena sa...
Ville bara tacka dig för att du gör så jag orkar kämpa vidare. Jobbar på en otroligt själsdödande arbetsplats där mobbning och utanförskap sker dagligen. Mitt knep är att ofta gå in på din blogg, få inspiritation genom dina böcker och skriva en bok själv. När det stormar som mest drömmer jag mig bort i fantasins värld. Tack för att du finns. Kram Helena i Skövde

Camilla: Tack det värmer att höra. Men det låter förfärligt att behöva jobba på en sådan arbetsplats. Vuxenmobbing är patetiskt!

09:58
Lena sa...
Hej Camilla, en variant på frågan om hur du hinner med allt - hur gör ni för att hålla kärleken vid liv mitt i allt ni verkar ha att stå i? Och jag undrar också om man inte kan få feedback på det man skickat in till tävlingen om ni tycker det var bra fast man inte vann.MVH Lena

Camilla: Första frågan är för privat. Andra frågan har jag svarat på ovan, att det beror ju lite på hur stort material vi kommer få hantera…

10:44
Anonym sa...
Hej min fråga till dig är kommer du fortsätta skriva? När planerar du din nästa bok? Ps Fyrvaktaren är mycket bra Ds

Camilla: Jag kommer skriva hela mitt liv. Och svarade i förra inlägget på frågan när nästa bok kommer. Dvs jag jäktar inte, utan börjar skriva när tiden känns rätt och lusten och orken finns.

11:59
Anonym sa...
Hej Camilla. Jag har en fråga angående förlagsvärlden som jag hoppas du kan svara på. Har läst att vissa författare får en deadline av bokförlaget, men vad händer om författaren av någon anledning inte skulle hinna fram till det specifika datumet? Förhandlas det fram en ny tid eller går allt i stöpet då?Mvh Christoffer

Camilla: Det går självklart aldrig att tvinga en författare att skriva färdigt till en viss tid, även om det ju ändå kan bli fråga om någon slags återbetalning av förskott eller dylikt. Men ofta finns det lite ”prutmån” och deadline kan justeras lite grann. Men helst vill man ju gärna hålla sin deadline. Men ”Fyrvaktaren” blev faktiskt framskjuten – var så oerhört trött under graviditeten så jag klarade inte av att hålla samma arbetstakt som jag brukar. Men det gick ju bra ändå.

15:22
Anonym sa...
När kommer Olycksfågeln och Stenhuggaren att sändas på SVT?

Camilla: Stenhuggaren börjar sändas på juldagen och Olycksfågeln börjar sändas på nyårsdagen. Dvs typ årets bästa sändningstid, vilket känns fantastiskt roligt!!

18:51
Anonym sa...
Hej Camilla! Jag skulle väldigt gärna vilja köpa din sista ljudbok (min pojkvän ÄLSKAR dina böcker) signerad. Hur gör jag då? En tanke: jag är barnboksförfattare och har skrivit "Min Pappa Tyngdlyftaren" utgiven på NoK, så kanske kan vi byta bok? Mvh Linalina.lundh@hotmail.com

Camilla: Vi löser det. :-)

09:08
Sandra B. sa...
Hej! Tack för (ytterligare en) läsupplevelse! Min fråga är helt enkelt om det finns planer för en åttonde bok i serien?! Ser fram emot att fortsätta följa karaktärerna!!

Camilla: Kommer absolut en åttonde bok, men kan inte riktigt säga när…..

12:52
Nina sa...
Hej! Har du något favoritrecept som barnen gillar? Har 2 kräsna barn hemma......tycker mest det blir korv och makaroner :D Gärna fiskrätter eller nån god lasange? Kram, Nina.

Camilla: Prova ”Krabbelurerna ” i min och Christians kokbok! De är en given succé och kidsen är helt besatta!!

13:12
Anonym sa...
Hej Camilla,Jag är i samma situatuion kan man säga som du och skild sedan tidigare och har tre barn med min dåvarande make. Nu har jag en ny underbar man och fått barn med honom och vi skall gifta oss på nyårsafton.Hur ser du på omgifte och vad tror du gör att ett nytt äktenskap skall bli bättre och inte sluta med en skilsmässa igen?Mvh och tack för underbara lässtunder!//Ylva

Camilla: För privat


Nu orkar jag inte svara på fler av frågorna ikväll, utan fortsätter imorgon kväll.... Dags att knyta sig här... :-)

Jake sa...
Hej,Har du ett exempel på hur jag skall skriva mitt synops. Hur ser dina ut?Dessutom går det trögt som attan just nu har 94 A4... släpper detta någonsin? Kan man tro...Många säger att det släpper efter sidan 90 men jag märker ingen skillnad och därav börjar tvivla på om det är jag själv som är för petig och tänker opositivt? Dessutom måste jag påpeka vad svårt det är att få ner en story i ord när hela storyn är klar i huvudet?Desstuom dessa beskrivningar tar kål på mig bla. yttre, inre samt miljö...osv. Tack för denna frågerunda ;-)KramJake

Camilla: Mina synops är från början väldigt väldigt korta och tunna – kan bestå bara av några få meningar. Dock vet jag alltid från början vem mördaren är och vad motivet är. Men efterhand som jag skriver har jag synopset som ett levande dokument och fyller på det, och ungefär när jag är halvvägs in i boken har jag ett synops som sträcker sig över kanske 7-8 sidor.

13:21
Anonym sa...
Jag har en fråga jag såg på ameliabloggen att Martin tatuerat in "Camilla" - har du eller kommer du att tatuera in hans namn då?

Camilla: För privat.

13:57
elvira sa...
Hejsan! Jag älskar dina böcker kan jag börja med att säga :) Min dröm är att bli författare, vad har du för tips? Hur lång tid tar det att skriva en bok? & hur många böcker är planerade i serien om Fjällbacka? Kan du avslöja något hur det kommer gå för erika och patrik?Kram

Camilla: Mitt bästa tips för att bli författare är att läsa mycket och skriva mycket. Och gärna hämta inspiration och drivkraft från till exempel en skrivarkurs. Och från idé till färdigt manus brukar det ta cirka ett år. Aktivt skrivande brukar vara 6-8 månader. Har inte planerat hur många böcker det skall bli utan skriver om dem så länge det är kul. Och jag vet bara själv vad som händer med Erica och Patrik en bok i taget….

15:43
Rakel sa...
Hej Camilla. Jag håller på och planerar för bröllop som vi liksom ni vad jag förstår skall ha nästa sommar. Jag är väl inte den enda som är nyfiken på hur era planer ser ut och kanske är jag lite extra nyfiken eftersom jag nu själv försöker få grepp om vad som behöver ordnas.Så om det inte är för fräckt att fråga, kan du inte berätta lite om era planer? Men jag förstår om det skulle vara för privat att prata om - jag får väl isåfall kolla i skvallertidningarna sen efteråt för det lär väl bli nästan lika väldokumenterat som sessans bröllop (LOL)Kram och lycka till!Rakel

Camilla: För privat.

16:16
Anonym sa...
Hej! Hur många böcker om Erika och Patrik har du tänkt? Ska du skriva om några andra någon gång? (inte negativt menat! jag tycker mycket om dina karaktärer, bara nyfiken)

Camilla: Har inte planerat något särskilt antal. Och vet heller inte hur mitt framtida skrivande ser ut. Det enda jag kan säga säkert just nu är att vi planerar en kokbok till.

16:31
Fredrik sa...
Hej Camilla! Hoppas allt är bra med dig. Det är en sak jag har funderat på sedan min semester i somras. Hur tar en författare semester från sitt jobb? På min semester så var ju jag fysiskt borta från min arbetsplats. Vad jag har förstått så har du din arbetsplats hemma. Är det svårare att vara ledig från sitt jobb då? Antar att en författare behöver vara ledig ibland oxå...Fredrik

Camilla: Just det där med semester är lite knöligt. Förutom några kortare resor kan jag nog ärligt säga att jag inte haft semester på rätt många år. Har jobbat både somrar, jular, föräldraledigheter osv…. Men jag skall försöka bli bättre på att ta lite ledigt.

16:46
Anonym sa...
Hej,Jag tycker det är ett superbra initiativ av dig att inrätta ett stipendium. Tack!Var det något du gjorde i samråd med ditt förlag? Och vad har ni för förväntningar på tävlingen?Misstänker att ni redan har fått ett par högar av bidrag ;)Jag som aldrig tidigare har försökt skriva en deckare (bara "vanlig" skönlitteratur och viss lyrik), har tack vare din tävling nu fått ihop fyra sidor spänning. Kanske har en ny värld öppnats för mig.../C

Camilla: Är själv också mycket glad över stipendiet! Och initiativet var mitt, men förlaget nappade direkt oerhört entusiastiskt! Vi förväntar oss att hitta skrivartalanger, och uppmuntra fler att skriva. Lycka till med ditt bidrag!

18:53
Anonym sa...
Jag bara undrar, hinner du tänka på dig själv något och njuta av din familj? Det händer så mycket omkring dig och du verkar ju vara mkt social. Men behöver du inte lite lugn och ro? Och inte bara tänka på andra?(Man är ju själv (höns)mamma och blir lite orolig för dig :)Kram Åsa

Camilla: Nja, har ju som jag svarade ovan jobbat enormt hårt i rätt många år nu. Vilket jag iof trivs med, men det har kanske blivit lite väl mycket av den varan….. Så jag har börjat försöka varva ner jobbet, för att istället fokusera på min familj och mina vänner.

21:34
Anonym sa...
Hei Camilla.Vi venter i spenning er i Norge på at boken din skal komme ut. Aner du når vi kan få kjøpt den er i Norge.Tusen takk for mange flotte stunder med bøkene dine.

Camilla: Skall höra med min agent när nästa bok kommer ut i Norge. Återkommer om detta…. Vet dock att jag lagt ut ett inlägg om detta tidigare, så ett tips är att kika i arkivet...

21:48
Sofia sa...
Hej Camilla! Vad kan du ge för tips om man funderar på att skicka in till ett förag? Hur ska man skydda sitt dokument när man skickar in det? Vad vill förlagen veta om mig som person? Vill de att man ska presentera handling lite kort? MHV Sofia

Camilla: Det första man skall göra är att man jobbar igenom manuset ordentligt, både vad gäller handling och korrekturläsning. Be gärna folk omkring dig du litar på om hjälp och åsikter. Skriv sedan ut manuset i times 12 eller liknande, med 1.5 i radavstånd. Skicka in det tillsammans med ett kort följebrev, där du skriver det väsentligaste om dig själv – samt dina kontaktuppgifter. Och skydda dokumentet består nog i att man måste lita på förlaget man skickar in det till….

15:49
Anonym sa...
Har funderat på samma sak som Åsa, hur hinner du? Ny bebis, ny bok, tre barn, två bonusbarn, och allt annat man skall hinna med? Har du superkrafter eller hur löser du livspusslet?Och hur skall du göra med ditt namn när ni gifter er? Skall du heta Melin eller Läckberg eller kanske båda och?Kram Lovisa

Camilla: Fråga ett har jag svarat på ovan, att jag hittills har spridit mig själv rätt tunt, men nu har börjat sålla hårt bland arbetsåtagandena för att kunna fokusera på främst min familj men även mina vänner. Andra frågan är för privat.

16:04
Anonym sa...
Hej! Du har så fin hy och är så fint sminkad jämt!!! Vad använder du för rengöringsprodukter, ansiktskräm och smink (puder, ögonskugga, mascara mm)? tack för sina underbara böcker! Du är toppen!! KRAM, Carina

Camilla: Tack! Som krämer och så använder jag Dermalogicas produkter, och mitt favoritsmink är Id minerals. Annat oumbärligt jag använder är MAC:s eyelinerpenna samt den vibrerande mascaran från Lancome. Parfymer har jag lite olika men t ex Victor & Rolfs ”Flowerbomb” är en favorit, samt Hillfigers ”Tommy Girl” till dagsbruk.

19:40
Madeleine sa...
Hej Camilla.Tack för underbara böcker. Är ju så nyfiken på om du funderat på fler böcker i Fjällbacka serien? Hoppas ju såklart på det! Må så gott. /Madeleine

Camilla: Fler blir det men jag har ingen aning om hur många….

19:53
Anonym sa...
Hej Camilla.Måste bara säga att jag gillar dina böcker,du har ett sätt att skriva som gör det så "lätt" att läsa böckerna.Men nu när jag läst din sista bok(tog ca två dagar)blir ju problemet att väntan blir så lång tills nästa bok kommer!När kommer den???Varje gång man läst klart en bok så känns det lite som man saknar kontakten med sin"familj"Ha det bra och tack för alla spännande och roliga timmar dina böcker gett mig/Marie

Camilla: Har ju bestämt mig för att hämta andan lite efter många års hårt och intensivt jobbande, så gott som utan pauser, så jag vet inte riktigt när jag kommer börja skriva på nästa. Men Martin skall ju vara pappaledig i sex månader från och med 1 januari, så jag misstänker att det kommer börja klia i fingrarna på mig då att börja jobba… men sen om det blir med nästa deckare eller något eller några andra projekt återstår att se…. Har lite spännande grejer på gång….

22:44
helena sa...
Hej Camilla, ljuset i denna mörka tid. Till vilka förlag skickar jag mitt manus? Har skrivit ca 100 sidor på en spännande kriminalroman, ca 200 återstår. Räknar med att bli klar nästa år till våren. Har skickat in två bidrag till Ameliatävlingen. Håller tummaran för att bli den lyckliga vinnaren. Kram Helena

Camilla: Tycker mitt förlag, Forum, är Sveriges bästa, så varför inte skicka till dem?


10:26
Anonym sa...
blir det en klänning av lars wallin som alla andra kändisar? kan du inte göra en bröllopsblogg paralellt med din vanliga?

Camilla: För privat.

10:26
FRIDA sa...
Hej Camilla!Jag har en fråga om hur man skriver synopsis till en deckare. Ska hela historien finnas med i en synopsis eller ska det vara en "teaser" i stil med en baksidetext på en bok? Brukar t.ex. du ha med vem mördaren är och vilka falska spår du har lagt ut?Kram Fridahttp://www.fridasforfattardrommar.blogspot.com/

Camilla: Se svar överst.

10:36

Jossie sa...
Heej Camilla!Det är så att jag håller på med ett skolarbete om en författare. Och utan tvekan så valde jag dig! Men det är så att jag ska skriva en text om dig och dina böcker, men problemet är bara att jag hittar nästan ingenting om dig, personligen, utan bara om dina böcker. Jag förstår om de här kanske låter konstigt, men jag skulle bli jätte glad - om du har tid - om du skulle kunna skriver några rader? T.ex. hur det var att växa upp i Fjällbacka, hur din familj såg ut och lite sådana saker - måste inte vara allt för personligt. Men skulle bli jätte tacksam om du skulle kunna ta dig tid till det?! Skulle hjälpa mig jätte mycket :)Förresten så måste jag bara påpeka att jag ÄLSKAR dina böcker! Dom är såå bra.Du får ha det så bra, Kram!

Camilla: Oj vet att det finns massor om detta skrivet i artiklar och dylikt… Så det är bara att vässa research-talangerna…. ;-)

16:36
Anonym sa...
Det här egentligen inte en fårga, utan mer ett önskemål. Det hade varit kul att läsa mer om karaktären Martin (polisen i Fjällbacka alltså) och den där Pia på turistbyrån. I Prediakanten var det en del om dem, men nu har de hamnat lite i skymundan när Mellberg, och Falck/Hedström tar mer plats. Vad sägs om det? :)
16:54

Camilla: Även om det låter konstigt styr jag inte riktigt själv hur och när vissa karaktärer kliver fram och tar plats. Så jag kan inte lova vare sig bu eller bä om Martin, men helt omöjligt att han får mer utrymme är det väl inte….

Rakel sa...
Hej igen Camilla! Tycker det är en strålande idé med en bröllopsblogg! Lite som Katrin Zytomierska gjort om sin till en gravidblogg fast du bloggar om alla förberedelser för bröllopet istället, ja du fattar. Jag har tusen saker jag undrar till exempel skall du ha vit klänning fast du varit gift tidigare, vem skall göra klänningen eller köper du en färdig, var skall ni ha bröllopet, hur stort bröllop blir det dvs hur många gäster, vilka blir tärna eller tärnor, vad skall ni ha för färgtema, vem eller vilka skall sjunga på bröllopet, vad skall ni ha på festen sen band eller DJ? Skall ni ha en bröllopskoordinator förresten? Det kanske man har när såna som ni gifter er?Många frågor som du märker och jag tror inte jag är den enda som är nyfiken. Så jag röstar definitivt för en bröllopsblogg! Rakel

Camilla: För privat

Förlåt att jag ännu inte hunnit svara på era frågor. Men har haft supermycket den här veckan, och nu åker jag till Köpenhamn till danska bokmässan imorgon, så tveksamt om jag hinner svara innan början på veckan som kommer......

Bara så ni vet att jag inte struntar i er.... ;-)

Hej på er!

Sitter just nu snortrött på ett hotellrum i Kalmar efter en fantastisk "Bokens Dag" här ikväll. Grym publik, inspirerande medtalare och kollegor och god och trevlig middag efter evenemanget på kvällen...

Dock seeen kväll för en baby mama så ögonen trillar nästan ihop nu.. Men trots att han ju sover hela nätterna i sträck nu, skall det ändå bli otroligt att få krypa ner under hotelltäcket och SOVA:...

Så vill egentligen bara säga innan jag släcker för natten här att antingen i morgon eller övermorgon kommer svar på frågorna.... Skall försöka imorgon, men kan inte lova, så då blir det på torsdag i så fall om jag inte hinner.....

/Camilla

Hej på er!

Nu är jag tillbaka på min vanliga blogg igen efter gästspelet hos Amelia!

Och eftersom jag har sjuuukt dåligt samvete för att det säkert ligger massa frågor i kommentarerna som jag inte svarat på på länge så tänkte jag att vi börjar med en frågerunda. Så ställ frågor i kommentarerna här, så svarar jag på dem inom ett par dagar!

Kram/Camilla