söndag, februari 07, 2010
Heja Birgitta!

http://www.expressen.se/Nyheter/1.1872623/ministermagen-har-vaxt-till-storpolitik-nu-har-alla-asikter-om-birgitta-ohlsson


Det här är också en debatt jag följt med stort intresse senaste tiden. Och det fullkomligt kokar mellan öronen över alla dumheter som den här debatten lockar fram... Värst är ju kvinnan som hävdar att kvinnor helst inte skall gå utanför dörren när de blivit mammor.. herregud....

Nej heja Birgitta säger jag. Finns inte på världskartan att man skulle säga åt en blivande pappa att han skulle tacka nej till en ministerpost för att han skulle ha barn i samma veva. Skulle aldrig hända.

Så nu vänder man helt enkelt på steken. Mamman kör sin ministerpost och pappan kliver in som primär bebisförälder. Varför skulle det vara hemskt medan det är ok om situationen är den omvända?

"Ja, men varför skaffar man barn då om man inte vill vara hemma med dom!" säger de förnumstiga.

- Ja, varför ställer ni inte den frågan till alla pappor som går tillbaka till jobbet efter de där tio första dagarna. Nä då, DET är helt ok. Pappor kan utan problem kila iväg till sina viktiga jobb där de börjar tidigt och kommer hem sent (i många fall). För MAMMAN den allsmäktiga och gudomliga är ju hemma med barnet och då är ju allt bra - pappan kan bara ta och kila iväg till sitt jobb det gör ju ingenting för han är ju fullkomligt överflödig i sammanhanget..... !

"Ja, men amningen då, den är ju så viktig för immunförsvaret och för ANKNYTNINGEN!"

Newsflash. Både hälsa och anknytning funkar alldeles utmärkt utan amning. Istället har amning hos många mammor i Sverige bidragit till att de känt sig deprimerade, nedtryckta i skorna, och värdelösa som mammor, om den inte funkat av någon orsak. Vi är helt rabiata i det här landet vad gäller amning - med BB och BVC-personal som går omkring som zombies med armarna utsträckta framför sig och med stirrande blick mässar i kör; "Måste amma.... måste amma... måste amma..."

Ok kanske inte riktigt så illa, men som nyförlöst och full av hormoner och allmänt chockad, så KÄNNS det faktiskt precis så illa.

Och för övrigt för den som då undrar har Charlie bara ammat i två veckor sen blev det flaska. Vilket var bästa beslutet vi någonsin kunde fattat. Jag hade ändå bestämt mig för att ge det ett rejält försök, vilket jag också gjorde - men det resulterade bara i blod, svett och tårar. Så med tredjebarnsmammans rätt gjorde jag den här gången som JAG instinktivt kände för och mådde bra av. Och då har han också mått bra av det. Han är kärnfrisk, glad som en lärka 24/7 - och knutit an har han både till mig och Martin, plus att han är så trygg att han gärna går från famn till famn med ett leende -och extra mycket chans till anknytning med sin pappa har han ju tack vare flaskmatningen haft eftersom Martin redan från början tagit ungefär var tredje natts matning, och även under dagarna kunnat hjälpa till mycket mer redan från början. Vilken unik chans för dem att knyta an.

Och jo jag VET att det finns mycket fördelar med att amma, jag är ordentligt påläst och insatt så mitt beslut denna gång grundar sig inte i okunskap. Men det finns också en hel del positiva saker att säga om att INTE amma. Och nej inte bara ur självisk synpunkt vilket jag vet kommer vara huvudargumentet mot mig nu, utan även ur bebisens synpunkt som dels fått en glad, tillfreds mamma plus en delaktig pappa som bonus.

Men för att återvända till diskussionen som Birgitta så har nu senaste dagarna ett nytt argument seglat upp på pekpinne-horisonten.... Det är nämligen så att bekymrade expert-pannor rynkas för fostret kan ju skadas av att hon tar sig an ett så stressigt jobb som att vara minister....

äh men herregud..... Stressigt??!! Jo, det är säkert ett väldigt stressigt jobb, men hur mycket lugn och ro under graviditeten tror dessa experter att kvinnor under mindre moderna tider haft. Torparfrun som skulle sköta tio barn, mjölka kor, arbeta på åkern, se till att manfolket fick mat på bordet, att kläderna var hela och lagade, att hemmet var ren och snyggt. Va? Hur lugnt och vilsamt tror experterna att det livet var? Och den typen av liv har ju varit mer norm för mödrar genom historien, än senare generationernas gravidmassage, gravidspa, gå hemma och boa i lugn och ro inför barnets ankomst. Vi tror att det är det normala. Att det är normen. Men det är en lyx. En modern lyx och ett liv som historiens mödrar bara skulle tittat storögt på. Och det är Birgittas första barn. Och ursäkta mig, men vilket jobb kan vara mer stressigt än t ex familjen som väntar barn nummer tre eller fyra, med barn och jobb och hem som skall rattas. Är det skadligt för fostret då? Skall man avstå från t ex ett fjärde barn eftersom det blir för mycket stress under graviditeten?

Så heja Birgitta säger jag. Ditt barn kommer få en underbar närvarande pappa som ger kärlek och trygghet och ditt barn kommer få en mamma som är en stark förebild och någon barnen kommer vara stolt över är deras mamma!

Däremot måste jag säga som en brasklapp att jag tycker det är lika fel oavsett om det är en mamma eller pappa om det visar sig att jobbet man har innebär att man jobbar typ 18 timmar om dygnet för karriärens skull. DÅ håller jag med om att man skall tänka sig för om man verkligen valt rätt tillfälle att bli förälder. Men det får tiden utvisa, och är Birgitta en klok kvinna vilket hon verkar vara, så klarar hon den balansen.

Så you go girl. Lyssna inte på det där tramset om att just mammor skall ha någon slags gräddfil, någon slags magisk betydelse för barn jämfört med pappor som då reduceras till en andra klassens förälder. Det är rent trams. Pappor duger precis lika bra som föräldrar som mammor. Även om vi mammor försöker hålla liv i en myt om att vi är lite viktigare....

Och ja, jag vet att jag i princip sticker in handen självmant i ett bålgetingbo nu... ;-) Men har väl lite fakir i mig antar jag..... ;-)

Finns för övrigt också en grymt bra krönika av Carlos Rojas idag i Aftonbladet - Martin har länkat från sin blogg på www.coolapappor.se. Förhoppningsvis har Carlos rätt - och att det här är sista generationen då vi behöver stå ut med sådana här dumheter som att pappor inte duger lika bra.
upplagd av Camilla Läckberg | 19:43

4 kommentarer:
Anonymous Anonym sa...
Ja det finns mkt konstigt de säger.
Jag ammade också min första son i 2 veckor. Han sög som en vampyr och det kändes inte bra och jag kände mig fastlåst. Ammningen var inte min grej och det står jag för. Men jag lånade en bröstpump ifrån BB så jag pumpade ut mjölk i hela 3 mån sedan sinade mjölken, fast de säger att tillgång och efterfrågan gör att man kan amma länge , pytsan. Efter 3 mån var det slut.
Det funkade kanon bra för vår familj nu kunde ju även pappan ge mat till sonen, vi var lika delaktia med bägge barnen. Förövrigt så brydde han sig inte om vem som gav honom mat han drack lika bra ifrån oss bägge. Han knöt an till oss båda lika bra.
När den andre sonen kom eft bara 18 mån sög han mkt bättre men även här kände jag att det var inte min grej att amma. Även hos honom pumpade jag ut mjölk i 3 mån, han fick flaska på dagarna och amma på nätterna. De sade att man kunde förstöra suget om man gav honom flaska, behöver jag skriva att det gjorde det inte. Bägge barnen har fått både bröstmjölk och ersättning och bägge barnen är helt underbara och trygga och var aldrig sjuka under det första året.
Hos mig får du inget motargument, hihi. Man skall göra det som passar en bäst. Amning passade INTE mig.

Många tror att det är bara bra med en mamma och att bara mamman som skall existera, vad då pappan är ju lika delakti och kan lika bra som en mamma. Tycker synd om de männ som inte får vara delaktiga när barnen är små för att en mamma tycker att de är bäst på detta, och att det skall skötas på mammans sätt.

Jag har alltid litat 100 % på min man
och vi är ju två om våra barn ;)

Må gott !
Pia
23:06  
Anonymous Malin sa...
Vilket underbart inlägg Camilla! Och jag har faktiskt svårt att se hur någon ska kunna slå hål på dina argument, du beskriver ju precis som det är. Jag ammamde den ena av mina tvillingpojkar i ungeför en månad och försökte verkligen, men han ville inte ta bröstet. Detta ledde till att han inte blev mätt, jag var stressad och ledsen och alla förlorade på det. Så fort vi gick över till flaska var det som att vända på en femöring :) Idag har jag tre friska barn på 4 och 2 år som har knytit an precis lika mycket till mig som sin pappa. Och helt ärligt, hur vi delar upp vår tid hemma med barnen är faktiskt ENBART vår ensak!!

Det krävs ju faktiskt både en mamma och en pappa för att det ska bli ett barn, så varför skulle de då inte vara lika viktiga för barnet :-)
18:08  
Anonymous Anonym sa...
Wow, Camilla vilket bra inlägg!!:-)

Instämmer med allt!!! Både ang amningen oc ang Birgitta!

Ang amningen så ammade jag inte själv så värst länge med mina barn. Var väl ca 1-2 månader sen vart det slut....Men man käne sig ibland lite"hemsk" eftersom man ju verkligen MÅSTE amma, allra helst i typ ett halvår eller år!!!!!!Hjälp! Hade blivit tokig om man skulle hållt på så länge!
Såg förresten ett tv-program för nåt år sedan där barnen fortfarande fick amma emellanåt trots att de var flera ÅR gamla. Tror en del var alltså typ 6,7,8 år......Det såg ganska knasigt/tokigt/läskigt och faktiskt äckligt ut.

Lät ju mycket spännande ang nya boken!! :-) Får man bara fråga om det är en Patric/Erica-bok eller kan det vara något annat tro??

Ha en sköööööööön solsemester!!
Susanne i Uddevalla
18:18  
Anonymous Anonym sa...
Det finns inte mycket mer att tillägga. Så bra sagt!
20:33  

Skicka en kommentar

<< Startsida
© Bokförlaget Forum, Bonnier Audio och Månpocket