|
||||||||||||||||||||||||||||||
 |
|
|
|
|
|
|
||||||||||||||||||||||||
  |
  Jag måste bara skriva av mig lite om hur otroligt impad jag är av lilleman (han går även under namnen "Karlsson", "Tjocka Karlsson" samt "Charlie Paaaaarker". (och nä ingen aning om varför och hur dessa smeknamn uppstod. Vi skall dock försöka sluta kalla honom "Tjocka Karlsson" i alla fall innan han börjar skolan.... ;-) Men jag måste säga hur otroligt förbluffade vi är över hur lätt allt går med honom och hur han gör allt med ett leende. Som ikväll. Vi skulle på middag till kompisar, så vid fem lämnar vi in Tjocka Karlsson f'låt Charlie till farmor. Han flinar glatt när vi går, och vid åtta får vi rapport om att han somnat som en klocka tio över sju efter att ha först fått en flaska välling och sedan lagts vaken i en resesäng. Hade gnölat lite någon minut eller två sedan kommit till ro och somnat gott. Vid tio hämtade vi honom nu, och det första han gör när vi väcker honom är att börja flina. Sedan flinade han upp sig från öra till öra under hela påklädningen och att bli väckt klockan tio, intråcklad i en overall och fastspänd i en bilbarnsstol var tydligen något av det roligaste han varit med om. Satt sedan nöjt och tittade ut genom rutan hela vägen hem. Bars in, lyftes upp, kläddes av, bars upp till sitt rum, lades i sin spjälsäng, bäddades om med täcket, fick ett "natti, natti," dörren stängdes och..... tyst. Tjocka Karlsson somnade bums. Helt makalöst. Och ni vet ju vem jag skickar innerliga och tacksamma tankar till nu. Vem jag tackar för att han är så trygg att han somnar glatt hur som helst och var som helst. Tack Anna. |
|||||||||||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||||||||||||
1 kommentarer:
Skicka en kommentar
<< Startsida