Deckarmamma: Trögt i skallen

Sol, sol och åter sol.....

Känner att jag börjar bli lite trög i bloggskallen av ovanan vid all denna sol... Så hav förståelse om det är lite glest mellan inläggen emellanåt.... Allt detta solande och badande tär ju på krafterna.... ;-) ;-)

Dock kan jag recensera ännu en bok....

Och jösses säger jag.... Pga en starkt missvisande titel har jag inte förrän nu läst "Vi måste tala om Kevin". Sällan har jag sett en bok som är så fel titelsatt och som skickar så fel signaler om vad boken är för bok. För med den titeln trodde jag den var något åt hållet "Pojken som kallades Det". Och sådana har det ju kommit lite för många av på senare för att jag skulle känna mig riktigt sugen. Men med viss tvekan tog jag mig nu an att läsa den.

Och jösses. Jeeesus.... Vilken bok!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Den handlar om Kevin som en vanlig torsdag plötsligt mördar några av sina klasskamrater och lärare. Boken är skriven ur hans mammas perspektiv och hur hon är den enda som ända sedan Kevin föddes märkt och upplevt att något inte är som det ska med hennes son.

Skakande, stark, välskriven, underbar, skrämmande.

upplagd av Camilla Läckberg | 14:20

4 kommentarer:

Anonym sa...: Hej Camilla

ja man blir glad när det kommer ett inlägg när man kollar en gång i timmen ivrigt :-)

Har en fråga. Du skrev att du fick en ring av Martin i push-present på BB. Vad är en push-present? Kanske har dålig koll men aldrig hört talas om det?

Snöiga hälsningar från Mia; 14:35

grsu sa...: Halvmeter nysnö i helgen och måndagmorgon -25 i Stockholm. Tunnelbanan utanför tullarna inställd. SL uppmanar folk att, om möjligt, stanna hemma idag.

Har två kompisfamiljer i Koh Lanta men det är väl ganska stort område där ?

Hls Göran; 09:20

Anonym sa...: Är väl skönt att det är lite trögt i skallen. ;-) Då känns det väl att du har semester! :-)

Ha det fortsatt skönt i värmen.
Susanne i Uddevalla; 21:46

Silje sa...: Hei :)Jeg har nettopp lest ferdig den tredje boken du har skrevet i løpet av ca. 2 uker. Jeg må bare si først og fremst at de har en viss avhengighetspåvirkning på meg. Jeg har til nå lest "Predikanten", "Steinhuggeren" og "Ulykkesfuglen" (var ikke klar over at isprinsessen var den første). Og som jeg sa, liker jeg dem veldig godt, og de er vanskelige å legge fra seg.Men det er noe jeg reagerer på, jeg mener ikke å være uhøflig på noen måte eller late som om jeg er noen form for erfaren litteraturkritikker. Jeg er bare en ikke helt ferdig utdannet norsklærer på ungdomstrinnet, med lidenskap for god litteratur. Med det sagt: Jeg gjetter litt for fort hvem som er morderen, og etter tredje boka skjønner jeg hvordan. Du bruker nøyaktig samme formelen hver eneste gang. Passasjene du skiver i kursiv kommer jo alltid fra morderen (til nå i alle fall) og når alle karakterene har blitt introdusert sånn ca. 100-150 sider ut i boka, er det ikke særlig vanskelig å dra tråder mellom karakterene og morderen, det er alltid trekk som er nevnt to steder. Det vil si at når man er mindre enn halvveis i boka, er det mulig å finne ut hvem som er morderen. Likevel fortsetter jeg å lese selvsagt, for man vet jo ikke detaljene, men jeg fant det ut på samme måte i alle tre bøkene. En ting til i "Ulykkesfuglen" som jeg leste ferdig for 10 min. siden (derfor jeg er litt ekstra engasjert hehe) var at; ved en anledning, reiste Patrik innom biblioteket for å spørre om hjelp til å finne ut mer om Hans og Grete-boka. Han introduserer ikke problemet for biblotekaren. og selv om hun nok vet at han er midt inne i drapsetterforskning, sier han ikke at sidene fra boka er direkte knyttet til morderen. likevel sier bibliotekaren at "det er ikke sikkert at morderen kjøpte eller fikk boka da..." hvordan kunne hun ha fått den infoen? Det kan derfor virke som et frampek, helt til man ser at det kanskje bare er en glipp, eller er det noe jeg ikke skjønner? En eneste ting til :) Hvis Hanna visst at hundehårene kunne være et spor som kunne avsløre henne, hvorfor valgte hun ikke vovvov-oppgaven når hun fikk velge av Gøsta?

Håper du ikke synes spm. min er frekke, men jeg er så giret her, at jeg kunne ikke la være.

Med vennlig hilsen

Silje Engbråten; 18:33

Skicka en kommentar

<< Startsida