onsdag, mars 17, 2010
Min hjälte










Kan inte säga något annat än att jag har en alldeles egen hjälte. :-)


Och då avser jag inte den här morgonen, - då jag fick sova till kvart i nio, väcktes med en puss, och kom upp till en färdig kopp kaffe, glada utfodrade barn, samt en fixad internetuppkoppling efter att den legat nere ett dygn.


Nej jag pratar om gårdagens äventyr som blev riktigt dramatiskt. Vi hade bokat en båt för fisketur eftersom det var något barnen önskat sig innan vi åkte hem. Och efter ett par timmars fiske (dock ingen fiskelycka), lunch och lite snorskling på Koh Ha, så var det dags att vända hem igen. Men då såg jag något i ögonvrån. På baksidan av Koh Ha låg det någon i vattnet och viftade med händerna. Först tänkte jag att den vinkade,men det kändes ju lite konstigt att en snorklare skulle ligga där och vinka. Så jag ropade på Martin och pekade och sa; "Är inte det där en nödsignal?" Martin kisade och tittade åt hållet jag pekade och jävlar vilken fart det gick med sen. Han ropade på skepparen att: "Vänd båten någon behöver hjälp!" Och medan båten snabbt vände kurs sprang han in i båten och hämtade simfötter och cyklop och hoppade upp och ställde sig på relingen och när båten kommit tillräckligt nära hoppade han i i farten och simmade bort till personen i vattnet.


Personen visade sig vara en vid det här laget helt utmattad italienska som fått kramp i ena benet och en lång stund försökt påkalla hjälp. Hon lade sig direkt på rygg i vattnet när Martin kom fram, så han kunde bogsera henne till båten i livräddarläge. De fick upp henne på den lilla avsatsen i aktern och Martin masserade krampen i benen som satt rejält. Italienskan var helt slut och hade troligtvis inte klarat många minuter till i vattnet. Vi fick sedan överlämnat henne till båten hon kom ifrån, men hon var uppenbart skakad och skärrad över hur nära det var att hon drunknade.


Så idag känner jag mig stolt över min hjälte. Och känns tryggt att se hur handlingskraftig han är i krissituationer måste jag säga.... Men jag antar att snart 20 år som polis är en bra skola.... :-). Bör väl knappast tillägga att barnen också var mäkta imponerade.... :-)
upplagd av Camilla Läckberg | 03:07

2 kommentarer:
Blogger Paperback Lover sa...
Oj, vilken hjälte! Verkligen! Jag skulle bli superstolt om min kille gjorde något sånt, polis eller inte.

Men det är ju sååå typiskt att just en italienska råkar ut för kramp i vattnet och håller på att drunkna. Italienarna är ju såå skrockfulla vad det gäller att bada efter måltid, det här gav bara mer vatten på den italienska kvarnen att man måste vänta minst två timmar efter måltid innan man badar. Man kan ju få kramp annars och drunkna!
10:25  
Anonymous Maria sa...
Snyggt jobbat av dig också Camilla, som såg och uppmärksammade italienskan!
13:36  

Skicka en kommentar

<< Startsida
© Bokförlaget Forum, Bonnier Audio och Månpocket