Ha ha ha är det bara jag - eller ser inte den här bilden på mig som Mats tagit ut som om den är tagen ur en skräckfilm - sekunderna innan jag låter hörntänderna sjunka in i någons strupe..... ha ha ha :-)


http://matsstrandberg.blogg.se/2010/january/middag-hos-lackberg.html

Nytt blogginlägg kommer snart... Bland annat med uppdatering om min sjukt snygga dejt i torsdags... ;-) Dock tog dejten tyvärr en ände med förskräckelse, men jag återkommer om detta...

Just nu lite för trött för att blogga. Härlig, underbar, lovely, skön, kärleksfull tjejmiddag igår som slutade först tre på natten och nu dessutom trampat runt ett par timmar på Bröllopsmässan i Nacka med min svägerska. Utmattande i mitt trötta tillstånd idag, men sjukt kul. :-)

Så blogginlägg kommer.... Jag måste bara... blunda... en stund först... Skall självklart inte somna.. Bara blunda lite... vila ögonlocken liks.....Zzzzz Zzzzzz

Eftersom böckerna går så bra i Spanien skall jag dit och göra PR i samband med bokfestival i Barcelona nu i början av veckan. Och för er som tror att man som författare bara glassar runt lite i största allmänhet på dessa utlandsturnéer så tänkte jag vederlägga den uppfattningen genom att lägga ut mitt schema för kommande dagar i Barcelona.... Bara att ladda upp med energidryck säger jag! :-)

Monday:

Página 2: a TV show about literature. It’s broadcasted on Tuesday at 19:30 and on Sunday at 20:30. They will make you up and they need you to wear clothes in neutral colors. They also need you to read a passage of one of your book in Swedish (could you bring a copy of “La princesa de hielo”?)
El Periódico de Cataluña: it’s one of the most important newspaper of Cataluña. It’s a national newspaper
Press Conference: you will talk about your novels and journalists will ask you questions
Bookshop Negra y Criminal: It’s the bookshop that organizes all the Crime Festival and its owner always takes a picture of the writers wearing a T-shirt of the bookshop that he will give you as a gift.
Telva: a women’s review. She also needs you to wearing clothes in neutral colors. Interview with photos (also with Asa Larsson)
La Vanguardia: the most important newspaper of Cataluña. It’s a national newspaper
TV3 News: the most important TV of Cataluña.
Cataluña Radio: a radio of Cataluña that wants to record you reading a passage of “La princesa de hielo” in Swedish – 5 minutes.
Round Table debate: you and Asa Larsson will talk about Crime Novel Women Writers. The history of crime novels written by women and how the manner has changed and how the “cold” has influenced on it.
Then we will have dinner together with Maite and Mathilde.

Tuesday:
Radio Cornellá: radio of Cataluña
Llegir en cas d’incendi: radio and blog of Cataluña
Regió 7: newspaper of Cataluña
Público: national newspaper
El Temps: weekly review of Cataluña
Elle: Interview with photos
TV3 – Ánima: the cultural show of TV3
Woman: Interview with photos (also with Asa Larsson)
RNE: National Radio of Spain – a very important and funny program.
After the radio, I think we’ll go to the bookshop Bertrand in order you can sign some copies of your books.
Then you will have dinner with Amsterdam Llibres

Puh!!!! :-)

Det finns åtaganden som känns som jobb. Och så finns det sådana här åtaganden:

http://www.webfinanser.com/nyheter/195619/camilla-lackberg-och-eskil-erlandsson-i-juryn-for-arets-kock-2010/

Hallå hur bra kan man ha det liksom! Få sitta i juryn och proväta mat från de som tävlar om att bli Årets Kock 2010. Alltså ni fattar. Jag skall jobba imorgon. Med att äta. Mat från ett gäng av landets bästa kockar. Tror det är så nära ett drömuppdrag man kan komma.

Ni kan se det TV-sänt imorgon på SVT kl 21.000

http://svt.se/2.122510/arets_kock_2010

Och eftersom Martins uppfattning om högre kokkonst är falukorv och makaroner så skulle det självklart vara att kasta pärlor för svin att ta med honom på banketten imorgon kväll.

Så jag har faktiskt fixat en snyggare dejt. Skall gå med en riktig 10-poängare. Så det så. Vem det är får ni se imorgon..... ;-)

Måste ju bara tipsa om att underbara Kajsa Ingemarsson nu också börjat blogga!! "Fint folk kommer sent" - eller vad säger man Kajsa.... ;-) Hon är den jag känner som är bäst på att blanda allvar med skoj, och är dessutom precis lika ruggigt snabb i repliken och rolig, privat som hon är i t ex "På Minuten". Redan klassiskt Kajsa-citat från hennes blogg, en liten lätt feltolkning av Björn Ranelid efter att Kajsa varit en tripp till frisören:

"Det finns tusentals människor som kan skriva romaner, men bara en som kan färga min utväxt"

Har fnissat så fort jag tänkt på det idag....

http://kajsaingemarsson.wordpress.com/


Annars har väl fniss-faktorn gått lite i vågor idag. Började med mycket fniss när ett mycket trevligt gäng kom hem på morgonen, i form av ett stycke norsk journalist, samt ett svenskt gäng bestående av en fotograf, en stylist och en make-up-artist. Det var ett större jobb för en norsk tidning och vi hade en väldigt uppsluppen stämning fram tills Martin tittade in med Charlie och stod och bytte några ord med oss med honom på armen - när Charlie plötsligt börjar kaskadkräkas!!!! Utbröt fullkomligt kaos med handdukar, moppar och spann samt ledsen bebis.

Men var sedan inte mycket att göra än att fortsätta med plåtning direkt och sedan kasta mig iväg på ett möte, medan Martin gjorde en riktig hjälteinsats och spenderade resten av dagen med att bada bebis i omgångar, byta sängkläder, köra kräk-tvättmaskiner och torka golv och emellan varven försöka få i Charlie vätska och trösta eller roa honom beroende på hur humöret och orken för ynklig bebis pendlade....

Dock verkar det tack och lov inte vara vinterkräksjukan utan en mer tillfällig attack, för nu under kvällen har det äntligen lugnat ner sig. :-)

Ja, mer om dagens hjälteinsats kan ni läsa på:

http://www.coolapappor.se/bloggar/martin-melins-blogg/

Ha ha ha ha ha ha - Fick precis en mycket häpen kommentar från en kompis som nyss såg blogginlägget om europalistan:

"VA?? Trodde det var Liza Marklund som sålde mest i Sverige, ja förutom Stieg Larsson då!? Säljer du bättre än Liza?!"

Och det där fascineras jag ofta av. Hur fasta vi blir i invanda mönster och hur lång tid det tar att förändra dem. Liza var den bäst säljande så länge att det liksom etsat sig in i folks medvetande. Har dock sedan ett tag t ex gått om Liza Marklund i försäljning och placering på topplistorna. Ändå fortsätter ständigt tidningarna skriva om "Sveriges bäst säljande kvinnliga författare - Liza Marklund."

Och som den lilla blyga flickan längst bak i klassen vill man lite försynt sträcka upp handen och med lite darrande stämma säga; "men det är ju jag......"

Vad spelar det för roll kan man undra då? Nä, inte mycket egentligen. Tidningar skriver det de skriver, och folk tror det de tror. Spelar inte så stor roll egentligen, man bara jobbar vidare och rycker på axlarna.

Men mina kompisar skall baske mig ha klart för sig vad som gäller! ;-)

(och jo.... lite av en tävlingsådra har jag i mig vet alla som regelbundet läser den här bloggen (eller som känner mig... ;-). Märks om inte annat om man tar ett parti i något form av brädspel med mig! ;-)

Äh nu dööör jag....... Måste sticka emellan i nedräkningen till imorgon, med en liten (årets underdrift) nyhet jag precis fick från min agent Joakim. Han skickade nämligen över den nyss publicerade listan över bäst säljande författarna totalt i EUROPA under 2009...... Och här här den.....


Top 10 ranking of fiction writers in Europe in 2009

1 Stieg Larsson
2 Stephenie Meyer
3 Dan Brown
4 Paolo Giordano
5 Carlos Ruiz Zafón
6 Camilla Läckberg
7 Herman Koch
8 Tatiana de Rosnay
9 Henning Mankell
10 John Grisham

(Så detta var alltså inte morgondagens nyhet, men det gick ju bara inte att inte sticka emellan med det här... :-)

Full rulle idag och imorgon, så hinner inte göra några vettiga inlägg just nu....

Men kika in här på tisdag - då kommer en spännande nyhet.......... ;-) ;-) En slags release kan man säga..... ;-)

...nä.... det är ingen här som skall flytta! Men tänkte bara lägga ut en blänkare å annans vägnar och höra om någon har en lägenhet att hyra ut i andra hand - minst sex månader, men gärna längre. I stan, eller söderort. Etta blir för litet, men tvåa och uppåt funkar.



Hyresgästerna är MYCKET skötsamt par i 20-årsåldern, det kan jag garantera. Båda har fast jobb.



OM ni kan tipsa om en sådan maila till:

andrahandslagenhet@gmail.com


/Camilla

Saknar ju barnen sååååå mycket när de nu åkt i förväg till Thailand. Men, men jag vet ju att de har det bra..... Men blir så varm i hjärtat när jag tänker på dem och hur makalöst fina de är!

Och kom då att tänka på en intressant diskussion jag hade med en kompis i veckan. Jag berättade stolt hur en dam jag träffade på tillsammans med mina barn spontant kommenterade hur otroligt fina mina barn var. Och självklart pöser man av stolthet i det läget, samtidigt som man dock nickar lite snusförnuftigt och lite kaxigt, för jo man vet ju att det stämmer och att damen egentligen bara påpekade det självklara.

För finare barn än just mina har ju världen aldrig skådat. Inga barn har någonsin varit så söta, så intelligenta, så omtänksamma, så snälla, så väluppfostrade (ja, med några få olyckliga undantagstillfällen förstås... ;.) och så charmiga som mina barn. Ja, som mamma (och pappa) anser man ju att kliver man in i ett rum med sina barn, så vänds självklart alla blickar mot dessa fantastiska barn man har, och man riktigt ser och hör hur alla bara tycker att; "oj vilka exceptionellt fina barn hon har." Måste till och med erkänna att man som förälder ibland tänker att; "undra om inte de där andra föräldrarna nästan måste bli lite avundsjuka på hur fina mina barn är. Ja, deras är ju inte så pjåkiga heller" tänker man lite generöst, "men det måste ju vara uppenbart att mina är lite mer exceptionellt fina. Mina är ju faktiskt lite speciellt fantastiska. Så lite avundsjuka måste de ju nästan bli..."

ha ha ha ja säg nu inte att ni inte känner igen er att ni tänkt det åtminstone någon gång sedan ni blev föräldrar.... ;-) Hybris är bara förnamnet när man är förälder..... :-)

Men det är detta fenomen, detta föräldrahybris, som är så fantastiskt, konstaterade jag och vänninan (som också har barn) när vi diskuterade detta. För jag skall avslöja en sak för alla er som ännu inte fattat det, utan på fullaste allvar tror att just era barn är lite mer fantastiska, lite mer speciella, lite mer exceptionella - än andras barn. Det kan komma som en chock för er men - ALLA föräldrar känner så för sina barn. ALLA (normala) föräldrar tycker att just deras barn är jordens åttonde underverk och fullkomligt sopar banan med alla andra barn. Och självklart får man som förälder näring till den uppfattningen av människor runt omkring en, såsom mormödrar, vänner och annat som delar samma subjektiva blindhet som man själv vad gäller ens telningars totala överlägsenhet och gärna underblåser denna grandiosa illusion... ;-) (Min mamma t ex kan inte bestämma sig för om mina barn skall få nobelpriset i matematik, uppfinna botemedlet mot cancer eller vinna miss/mr universum. Hon lutar dock åt att det troligtvis blir en kombination av alla dessa tre, vilket också lämnar lite tid för att de skall doktorera i filosofi och ställa ut kritikerhyllade målningar på fritiden, plus något OS-guld eller två självklart....... ;-)

MEN konstaterade väninnan och jag, efter att vi smällt denna stora, och rätt omskakande, insikt för ett ögonblick. - Visst är detta det allra största beviset på hur fantastisk människan är, och hur fantastisk föräldrakärleken är konstruerad. Att vi allihop som föräldrar kollektivt ser våra egna barn genom dessa härliga rosa glasögon som förvandlar dem till strålande stjärnor. Att alla föräldrar tycker att just deras barn är de mest fantastiska varelserna på hela jorden - och tror att alla i omgivningen ser samma sak. Jag tycker att det är det största beviset på hur stor föräldrakärleken är, vår totala oförmåga att vara objektiva ifråga om våra barn, vår totala hybris vad gäller våra egna telningars överlägsenhet.

Och lite skoj är det att inse att varje gång man sitter med någon annan som har barn, óch gör ännu en utläggning om det senaste FANTASTISKA med ens egna fullkomligt unika barn - så sitter föräldern mittemot och nickar artigt, men tänker stilla att; "jo, visst hennes ungar är väl fina, men de är ju inte så fantastiska som mina..." ha ha ha lite läskigt att inse eller hur....

Men med detta sagt vill jag bara påpeka att jag har världens sötaste, mest intelligenta, charmigaste, omtänksammaste och mest väluppfostrade (nåja, med undantag av några få tillfällen som sagt,) barn! Och självklart vänds alla blickar mot just mina barn när vi kommer in i ett rum. Och jag ser hur alla omkring blir fullkomligt hänförda över hur fina barn jag har. Självklart.

Och detta säger jag HELT objektivt. ;-) ;-) ;-)

Och säkert kan alla föräldrar som läser den här bloggen säga exakt samma sak om sina - helt objektivt.... ;-) Så vi gör en liten snabb enkät. - Vilka av er här på bloggen, har liksom jag världens mest fantastiska barn? :-) Vilka här har barnen som är liiiiite mer amazing än alla andras?...... ;-) Handen på hjärtat nu.... ;-) Vilka här har barn som är charmigare, intelligentare, sötare och mer speciella än alla andras.... ;-)

Nu har vi en orgie i föräldrahybris i kommentarsfältet tycker jag. En orgie i den otroliga föräldrakärleken. Ös på! :-)

Har ju fått några frågor under inlägget med feedback till de bidrag vi fick in till stipendietävlingen, ett inlägg där jag bland annat ger några allmänna råd. Skall svara på alla frågor jag fick där, men mest reaktioner har jag fått på följande två rekommendationer jag gav:


1. Beskriv för guds skull inte en persons utseende genom: "Hon tittade sig själv i spegeln. Det bruna håret var lockigt och tjockt, och ögonen starkt blå." Typ. Alltså att beskriva utseende genom att de tittar sig i spegeln - gör inte det....

2. Vad är det med alla dessa hundar ni har med i manusen? Det är hundar som hittar lik, det är hundar som avbryter en förövare, det är hundar, hundar, hundar - oftast ute på promenad

Detta var en rekommendation som kanske trampade några på en öm tå, i vilket fall som helst utlöste det reaktionen hos en del att: "varför skulle man inte få ha med hundar och varför får man inte ha någon som beskriver sitt utseende i en spegel - och VEM är du att komma med instruktioner till oss om det..." Lite överdrivet men typ.....

Och en uppmärksam läsare påpekade dessutom triumferande att jag MINSANN själv har med en hund som hittar ett lik i bok sex. Vilket är fullt korrekt och jag hade lite vadslagning med mig själv när jag skrev inlägget om hur lång tid det skulle ta innan någon påpekade det... Men lite långsamma var ni - tog 1-2 veckor innan någon kom på det... ;-)

Och jag skulle kunna förklara mig blå om varför jag rekommenderar att man skall utelämna sådana klyschor när man skickar in sitt första manus och vill få det antaget. Och varför man kanske då har rätt att unna sig en och annan klyscha när man har ett antal böcker och ett antal miljoner läsare under bältet.

(observera också att detta självklart är endast två exempel jag valt att använda på klyschor som nöts lite för flitigt.... Det finns självklart många andra exempel också, men jag valde just dessa två, eftersom de var de allra flitigast använda bland de manus vi fick in.)

Men VILL man få sitt första manus utgivet är det faktiskt ett utmärkt råd jag ger. Men jag misstänker att om man inte är beredd att lyssna på mig första gången jag säger det, kommer man inte ta till sig det andra gången heller... Så jag har istället bett en ytterst kompetent förlagsperson besvara och förklara varför jag gav ett sådant råd. Jag har bett min fantastiska förläggare Karin Linge Nordh - som i många år på daglig basis läst och bedömt manus för utgivning.

Så här kommer Karins svar på råden jag gav utifrån manusen ni skickade in till oss. (Och Karin satt ju för övrigt också med i gruppen som bedömde era manus.)

Svar från Karin: Som förläggare läser jag mängder av manus varje vecka. Att säga på förhand vad det är jag är på jakt efter är svårt, eftersom det handlar om just det att jag vill bli överraskad. Jag vill hitta en författare som har en originell historia, en spännande miljö, en fascinerande, annorlunda huvudkaraktär eller en egen röst.

Just nu är svenska deckare mycket populära, och eftersom jag har den stora glädjen att vara Camilla Läckbergs förläggare får vi på Forum in otroligt många deckarmanus. Då gäller det verkligen att sticka ut, för att mitt och mina medarbetares intresse ska väckas.

När man aldrig har skrivit en bok förut förstår jag att man sneglar på redan utgivna, framgångsrika författare. Men det absolut viktigaste är att lyssna inåt och hitta sin egen röst, sitt eget sätt att berätta en historia. Det är farligt att tro att det finns ett formulär 1 a för hur ett deckarmanus ska se ut. Tvärtom, skulle jag vilja säga. Ett exempel (av många!) på det som ofta förekommer i deckarmanus är att ett lik hittas av en person som är ute och går med en hund. Det är naturligtvis inget fel på det i sig, eftersom det de facto händer i verkligheten, men om man har läst alltför många liknande scener upplevs det helt enkelt uttjatat och stereotypt. Ska man ha med en sådan scen måste man se till att det finns laddning, spänning och originalitet i skildringen.

Detsamma gäller det Camilla skrev om en huvudperson som tittar sig i spegeln. Naturligtvis kan även sådana scener vara berättigade, men om man använder sig av det som ett stilistiskt grepp på sidan ett för att beskriva huvudpersonens utseende så känns inte heller det speciellt originellt. Överhuvudtaget är det inte viktigt att klargöra huvudpersonens hår- och ögonfärg samt allmänna utseende direkt, vilket många förstagångsförfattare tycks tro. Satsa istället på att gestalta personens tankar och känslor, så att han eller hon får liv. Det finns mängder av olika sätt att sedan skildra utseendet, i den mån det behövs.

Naturligtvis kräver inte vi att ett debutantmanus ska vara perfekt från början. Om vi antar ett manus får författaren mycket hjälp med såväl språkbearbetning som intrig, det viktiga är att få oss intresserade, att skriva så bra och fängslande att vi helt enkelt inte vill sluta läsa. Lycka till!

Har haft en lite olustig känsla i kroppen ända sedan jag läste denna artikel av poeten Anna Hallberg:

Artikeln i DN

Och olustkänslan kommer inte av att ännu en gång för sjuttioelfte gången få stå som symbol för att från "fint" kulturellt håll idiotförklara er läsare och mer eller mindre rent ut säga att ni läser "fel" böcker och att det är åt helvete att sådana författare som jag säljer så mycket när "fin" litteratur, eller "kvalitetslitteratur" som man gärna svänger sig med också - inte når samma publik.... (Ja, t ex gissar jag då att Annas poesi tillhör de som så orättvist inte ligger på tiopplistorna eftersom sådana som jag och Dan Brown tränger ut dem.... - ni kan dock köpa hennes diktsamling "Mil" här.)

Ja, det är ju ungefär så det låter och har låtit både om mig och flera andra som når en bred publik och skriver på ett sätt som är lättillgängligt. Det är samma gamla skåpmat som ältats på kultursidorna av många före Anna Hallberg och kommer säkert ältas av ännu fler i framtiden... . Inget nytt under solen, och inget jag någonsin ansett vara något att hetsa upp sig för. Jag är så oerhört glad och tacksam för att så många tycker om mina böcker, och det har för mig alltid varit det som räknats. Och att det för mig känns så märkligt att prata om "fel" och "rätt" litteratur och vad ni läsare "bör" läsa, har jag ju diskuterat många gånger, så det går jag inte ens in på nu....

Så det är inte pga den kritiken jag får olustkänslan i kroppen. Det är istället det faktum att hon refererar till att vi var i samma mammagrupp när min son Wille var bebis och skriver om saker från den mammagruppen, och på något sätt känns detta faktiskt som något av ett övergrepp.

Och jag har funderat i flera dagar på detta, och själv agerat djävulens advokat och sagt det som ni kanske kommer skriva i kommentarerna - "jag har ju själv pratat öppet om min förlossningsdepression, så då är det självklart fritt fram för andra att prata om den." Eller: "jo, men jag har ju en blogg t ex där jag delar med mig av personliga saker, och har då själv flyttat fram gränsen för vad som är ok att kommentera om mig."

Allt detta har jag själv försökt argumentera också. Men nä. Det håller faktiskt inte. För för mig är det en sådan självklarhet att saker som sades i just mammagruppen stannade där - när man satt där som skör förstagångsmamma, osäker, lätt skräckslagen, och sökte en viss trygghet i andra i samma situation. Jag förutsatte att allt som sades och skedde där stannade inom de fyra väggarna - för tid och evighet. Det var också något som Monica från BVC som höll i mammagruppen sade uttryckligen till oss under första mötet. Så det var inte ens bara något underförstått.

Och även om man sedan ett par år senare blir en "offentlig" person, även om jag själv pratat om min förlossningsdepression, även om jag själv delat med mig av min personliga sfär - så känns det riktigt olustigt att Anna Hallberg sitter och skriver om vad jag sa, hur jag såg ut, osv - i mammagruppen. Riktigt olustigt.

Men hur ser ni mammor där ute på det här med mammagruppen? Har ni uppfattat det liksom jag gjort - att man respekterar att det som sägs där stannar där? Att det handlar om ett förtroende, och en ömsesidig respekt? Eller ser ni annorlunda på det? Är det jag som missuppfattat? Men jag upplevde det så, och jag vet också att vi fick de instruktionerna från BVC.

Skall man behöva tänka sig för vad man säger i sin mammagrupp - IFALL man ett par år senare skulle bli en "offentlig" person? Skall man då svälja att behöva läsa om det i DN?

Jag tycker inte det. Det här var faktiskt riktigt osnyggt tycker jag. Riktigt osmakligt.

Och PS Anna. Jag har aldrig någonsin tilltalat någon av papporna till mina barn med epitetet "Pappa." Jag kallar dem helt enkelt vid deras namn. Så det minnet måste blivit lite grumligt på de sju åren som gått sedan vi satt där....

Ledsen för lite stiltje här just nu, men mina två äldsta små älsklingar åker långväga bort på söndag så här råder en febril aktivitet på puss och kram-fronten just nu och inget annat känns särskilt prioriterat i jämförelse.....

Så ni får vänta på att puss & kram-kalaset är över, innan det kommer mer här. :-)

Märker ju ofta att många mammor är inne och läser min blogg, och troligen finns det då en och annan av er som har prematurt födda barn - och bor i Stockholm . Och jag har i dagarna mailat med min kompis Jessica som har ett prematurt barn (och ett till som var på väg att födas prematurt) och genom henne fick jag höra om Föräldraföreningen för Prematurfödda, Stockholm.

Jessica är varmt engagerad i föreningen och utan att avslöja för mycket har jag ju med prematurt födda barn i "Fyrvaktaren". Så bor du i Stockholm och har fått barn prematurt, så vill jag tipsa om:

www.prematur.nu

Åh vad roligt det är att åka bort - men vad skönt det är att komma hem.... !!! Har tänt en brasa nu, krupit upp i soffan med en filt, och har en kopp kaffe bredvid mig och datorn på magen.

Men helgen i London var fantastisk! Älskar verkligen London så himla mycket, och att det var 70% rea i hela stan gjorde ju inte saken sämre..... Det lite roliga i kråksången var dock när vi checkade in på vårt hotell - Marriott Hotel vid Grosvenor Square - och jag inser att en av restaurangerna vi kom på för sent att vi skulle bokat bord på - låg inne i hotellet! (Gordon Ramseys "Maze"). Men jag kan varmt rekommendera Gaucho restaurant, som hade makalöst gott kött!! Dessutom lyckades jag lura med Martin på mitt favoritställe för lunch - Yo Sushi!

Var dessutom åter grymt imponerad av hur lätt Charlie är att ha med sig - han bara garvar åt allt och alla och hänger liksom bara glatt med vilka äventyr vi än hittar på! Världens snällaste bebis! :-)

Nu skall jag börja gräva mig ur högen av mail och allt annat som alltid hinner läggas på hög rejält när jag är borta ett par dagar. Så kommer svara på era följdfrågor om stipendiet, men kan inte lova när, har lite andra bränder att släcka först.....

Älskar kvällen innan man skall resa någonstans. Väskan ligger öppen i hallen och är nästan färdigpackad. Passen framlagda på bordet tillsammans med biljetterna. Kläderna framlagda så vi bara kan hoppa i dem imorgon bitti. Mamma installerad som husvakt medan vi är borta. Hjärnan rusar medan den går igenom listan av saker som skall med och prickar av....

Älskar verkligen London och skall bli så roligt att åka dit. Är jobb kombinerat med nöje men det är bara kul. Dessutom är det.... trumvirvel.... NOLLGRADIGT i London!! Tjohoo!!! Funderar på att ta med mig sommarklänningarna ha ha ha :-)

Men oavsett vad så är planen att förutom jobb, strosa mycket, shoppa en del (Primark here I come!!), njuta av atmosfären, och självklart äta gott. Sist när vi var i New York fick jag tips av Agneta Sjödin (Heja Agneta i Let's Dance!!!) om en helt makalös köttrestaurang som hette BLT Prime, och vi har pratat om den upplevelsen ända sen dess... Så efter lite research om något som skall vara åt samma håll i London så har vi hittat detta: www.gauchorestaurants.co.uk så håll tummarna för att det håller BLT Prime klass..... Indiskt skall det självklart också bli någon kväll. Drömmen för mig hade dock varit att äta på antingen någon av Gordon Ramseys restauranger, eller på Jamie Oliver's "Fifteen", men tyvärr kom vi på den geniala planen alldeles för sent.... Men, men det kommer ju garanterat fler London-resor så det får bli nästa gång... :-( Dock är det nog bara att surt inse att mitt favoritställe för lunch - "Yo Sushi" kan jag nog inte få med Martin på hur mycket jag än tigger och ber.... Såvida de inte börjat lägga hamburgare på rullbandet också!! :-)

Så ha det bra i kylan, nu blir det bloggpaus till lite in på nästa vecka!!

Skall bli kul att se nya omgången av "Blåsningen" nu på trean. Har i efterhand fått reda på att de försökte göra en blåsning på mig - med hjälp av min goda väninna - och numera förrädare Lovisa....



Dock valde de heeeelt fel ingång för att snärja mig.... ha ha ha Undrade nämligen lite (eller rätt mycket...) när jag för ett tag sen fick ett mail från Lovisa där hon skrev att hon ville hitta på något för mig som tack för lite hjälp hon fått av mig. OOch det hon då ville göra var att bjuda med mig på..... yoga.... !!??



Då undrade jag om det brunnit i huvudet på henne. Alla som känner mig vet att mig tackar man bäst genom god mat gärna i kombination med lite gott rödtjut. Inte genom någon form av fysisk aktivitet. Vilket jag också svarade Lovisa..... :-)



ha ha ha så det blev ingen Blåsning! :-)

Yoga.... ha ha ha jo eller hur.... ha ha ha

Har fått en bloggutmaning av Denise kom jag ihåg nu, som jag lovat på heder och samvete att fylla i... Så här kommer den:

Årets bedrift: Bok, Bebis, flytt och renovering. Plus en uppsjö annat. Varit riktigt duktig flicka i år om jag får säga det själv.......

Årets bittra: Ligger inte riktigt i min natur att vara bitter. Så nej. Kommer inte på nåt! :-)

Årets bästa semester: Paris (fast klämde ju in en del jobb där också så vet inte om det räknas som semester då.....)

Årets nytillskott: Ganska självklart va!!!! :-)

Årets förlust: Farbror Åke, och ytterligare en nära familjen som gick bort nyss

Årets vuxenpoäng: Känner mig alltid som om jag leker vuxen på alla möten jag är på....

Årets fysiska förändring: Gick upp 12 kilo. Gick ner 12 kilo. Och fyra av de kilona blev jag av med på bara tre timmar..... ;-)

Årets nya kändisförälskelse: Morgan i "Ullared", samt Maria Montazami i "Svenska hollywoodfruar". Räcker att jag säger "Ostkrokar" högt för mig själv för att jag skall börja fnissa....

Årets mest gåshudsframkallande låt: Låten Sarah Dawn Finer skrivit själv och sjunger till bröllopsscenen i filmen "Så olika."

Årets läsupplevelse: Har åter för vilken gång i ordningen vet jag inte, läst om: "Vad jag älskade" av Siri Hustvedt. Och sen Mats Strandbergs "Halva liv".

Årets insikt: Att tre är det nya två ;-). Samt att det är en jäkla skillnad på tre istället för två.... :-)

Årets TV-besatthet: "Svenska Hollywoodfruar" och "The real housewives of New York"

Årets fest: Av naturliga orsaker har det ju inte blivit så mycket just festande i år. Men avslutade året med en väldigt trevlig nyårsfest med goda vänner på Lidingö så gjorde en schysst slutkläm på festfronten i alla fall! :-) Och just det - releasefesten för "Fyrvaktaren" var riktigt, riktigt kul!!!


Så där Denise. Nu har jag uppfyllt löftet. :-)

Nu fick jag tittarsiffrorna för Olycksfågeln - 2 miljoner!!!!

Nu måste jag messa Niklas Hjulström och berätta det - vet att han kommer att bli glad. :-)

Uppdaterat - här är länken till avsnitten på SVT Play om ni missade det på TV!


/Camilla

Visst blir man alltid lite andaktsfull när man står inför ett nytt år. I alla fall blir jag det. Jag känner det alltid som om jag står vid ett vägskäl och dels tittar bakåt på vägen jag tillryggalagt bakom mig, och dels tittar fram mot vägen som ligger framför mig, fylld av nya, spännande destinationer. (ok, aningen klyschigt jag vet.... ;-)

Och 2009 har varit ett så underbart, fantastiskt år, sprängfyllt av stora och små fantastiska och underbara händelser. Har skrivit och släppt en ny bok, som fått ett otroligt mottagande både av läsare och kritiker. (Hittills har den sålt i helt galna 235.000 ex i inbundet!!!) Rest runt i europa och lanserat böckerna, fått se dem växa till succé på flera håll, såsom Spanien och Frankrike. Varit med vid inspelningarna vid TV-serien och nu fått se det färdiga resultatet. Tackat nej till diverse program, bland annat Kändisdjungeln. (Kanske årets utan tvekan bästa beslut ha ha ha....) ;-), sparkat igång projektet ny kokbok, utlyst ett skrivarstipendium i samarbete med Amelia, Med mera, med mera.

Har dessutom förutom allt detta dragit upp bopålarna igen och hittat hem i ett hus som jag älskar varje vrå av. Renoverat det huset, levt bland kartonger och flyttröra, men har nu äntligen lagom till att året tog slut, fått se flytt- och byggdammet lägga sig, och fått fira jul i ett färdigt, underbart mysigt HEM! (Med rosa gran.... ;-) Förlovat mig. Och framförallt. Framförallt annat underbart med 2009 - Fått världens underbaraste lilla Charlie. Den goaste, gladaste, charmigaste lilla trea som man någonsin kunnat önska. 4 juni föddes han och nu när 2009 är slut så kryper han, ställer sig upp överallt, sover hela natten, har fått sju tänder, älskar mat med stor passion och har ett skratt som ständigt porlar. Bara en sån sak gör 2009 till ett mycket speciellt och underbart år. Tack 2009 för allt vad du haft med dig.

Nu ser jag med stor glädje fram mot 2010 och allt vad det kan föra med sig. (Och det börjar bra med att Martin idag påbörjar sin 6 månaders pappaledighet! :-) )

Tack för att ni följt mig under ännu ett år här på bloggen. Nu kör vi så det ryker!!!

Och mitt nyårslöfte är att från och med nu hinna med mina vänner i mycket högre utsträckning. De har haft mer tålamod med mig än vad jag förtjänar........

Gott Nytt År!!!

Och en liten intervju med anledningen av att Olycksfågeln sänds ikväll.

Klicka här

Samt en blänkare i Aftonbladet. Hoppas bara vid Gud att man fattar att jag är ironisk här ha ha ha

Klicka här

Nu får ni inte missa Olycksfågeln ikväll kl 21.00 på kanal 1, SVT!!

Och råka inte blunda i allra första öppningsscenen om ni vill se yours truly i något väldigt.... icke modemässigt ha ha ha :-) Egentligen skulle jag varit med i Stenhuggaren också, men jag var i åttonde månaden med Charlie i magen då när min "roll" skulle varit och det blev körigt då att kunna ta sig till Fjällbacka.

Är som sagt otroligt nöjd med utvecklingen av serien i de två böckerna som sänds nu. Sen får man liksom köpa att vissa saker faller bort och till och med blir annorlunda. Ibland av dramaturgiska, ibland av praktiska skäl. T ex som någon kommenterade att polisstationen nu ligger i Fjällbacka istället i serien - misstänker att det både var mer praktiskt inspelningsmässigt, och sen var det nog aningen störande för den ordinarie verksamheten på stationen i Tanumshede att ha ett inspelningsgäng som sprang där....

Och något ni kommer märka nu när Olycksfågeln sänds är att man t ex ändrat dokusåpa-biten till att det istället är ungdomar på glid som skall jobba med ett båtrestaureringsprojekt i Fjällbacka. Men det funkar utmärkt tycker jag.

Så ikväll fortsätter äventyret med Erica och Patrik!