Visst känner Folke igen sig i Camilla Läckbergs beskrivning av vardagen på Tanumshede polisstation. Men det finns en stor skillnad: här hittar polisen varken lik i soptunnor eller i vattnet – det senaste mordet inträffade för fjorton år sedan!

Namn: Folke Åsberg
Ålder: 65 år
Familj: Sambo. Två barn från tidigare äktenskap: dottern är polis i Norrtälje, svärsonen jobbar i piketen i Stockholm.
Antal år i yrket: Jobbat som polis sedan 1964. Våren 2007 går han i pension.
Bakgrund: Gick till sjöss när han var 16 år. Arbetade som bagare och kock på fartyg till USA, Sydamerika och Afrika innan han blev polis. ”Det är därför jag varken kan skriva eller läsa!”
Planerar: Vill starta vandringar i Erica och Patriks fotspår, i Fjällbacka och Tanum.
Favorit i Camillas böcker: Mellberg. ”Han är färgstark! En helt fantastisk karaktär!”
Intressen: Fiske, vandringar i skog och mark, böcker (”Jag läser mest politiska memoarer, senast Pol Pots leende. Och Läckberg förstås.”).
Om Camilla: ”Hon blir bättre och bättre för varje bok. Jag har allt svårare att lägga böckerna ifrån mig.”

Poliskommissarie Bertil Mellberg:
”Synnerligen osympatisk och inkompetent. Anser sig dock själv vara guds gåva till mänskligheten, kvinnorna och polisväsendet. Kommer ifrån Göteborg efter att ha arbetat där i många år, men efter ett övertramp i arbetet, som dock ej kunde bevisas, valde man där att flytta honom till Fjällbacka. Främsta fysiska kännetecken är det långa hår han virat till ett kråkbo mitt på skulten för att, som han tror, dölja sin breda mittbena.”

Poliskommissarie Folke på Tanumshede polisstation skrattar och drar handen över sin kala hjässa när han läser upp Camillas allra första beskrivning av kommissarie Mellberg. 
– Nja, så många likheter finns det inte med mig… det skulle vara det där med Guds gåva till kvinnorna i så fall!
För ett decennium sedan efterträdde Folke däremot en karaktärsfast kommissarie med rufsigt hår, kraftig kroppsbyggnad och stark vilja. Kanske är det från honom Camilla hämtat inspiration?

Folke har läst alla Camillas böcker redan på manusstadiet. I början hade han en del att anmärka på – små detaljer, kanske om hur jobbet sköttes eller hur vardagen fungerade. I det senaste manuset fanns däremot inte mycket att ändra på. Camillas beskrivning av vardagen känner Folke och hans kollegor igen sig i. Hur konflikter uppstår i familjen då jobbet upptar allt mer tid. Hur man tvingas lämna familjen under lediga dagar då plikten kallar. Hur svårt det är att släppa tankarna på jobbet när man inte är där.
– Igenkänningsfaktorn i vardagslivet är böckernas styrka, säger Folke.

Folke anser att beskrivningen av det lilla samhället är väldigt träffande, på både gott och ont. Men när det gäller brotten är det en del som skiljer sig från verklighetens Tanumshede och Fjällbacka. Här hittar man inte några lik i soptunnor eller fiskar upp kvinnokroppar ur vattnet – det senaste mordet inträffade för fjorton år sedan. Skulle en mordutredning mot förmodan uppstå kommer Folke inte att bli inblandad. Sådant sköts av rikskriminalen i dag. Men visst kan Fjällbacka vara stökigt. Narkotikauppgörelser, snatterier och våldsbrott är inte ovanliga. Och är det bråk får Folke ibland rycka ut själv – så är det på en station med fem anställda.

Läs mer...