Efter första lektionen har du förhoppningsvis upptäckt att grundintrigen i en deckare inte är så fasligt komplicerad. Skalar man bort allt runt omkring handlar det helt enkelt om att komma på ett motiv, en mördare och ett (eller flera) mordsätt. Utifrån det ”skelettet” ska vi nu gå vidare och bygga på med de delar som bildar köttet på skelettet. Vi börjar med den allra viktigaste komponenten …

Skapa spänning

Att skapa spänning är ju själva essensen av vad en deckarförfattare strävar efter. En deckarförfattares största fasa är att tråka ut läsaren. För att skapa spänning finns en mängd olika grepp att ta till:

Byt yttre miljö

Yttre miljö är just det som vi vanligtvis bara kallar ”miljö”. Du kan till exempel byta ort, land, kultur med mera. I Predikanten låter jag två delar av familjen Hulth leva i helt olika miljöer. Den ena grenen av familjen bor på en herrgård och har den livsstil som hör till, medan den andra familjegrenen bor på undantag i en sjaskig stuga och är allmänt nedgångna och småkriminella. I Isprinsessan valde jag istället att till exempel förlägga en del av berättelsen till Göteborg, genom att jag lät några av centralfigurerna bo där. Båda dessa sätt är exempel på hur man kan skapa spänning genom att byta den yttre miljön.

Med andra ord – det finns en mängd sätt att variera miljön än bara den rent geografiska – använd fantasin!

Byt inre miljö

Inre miljö är det vi har inom oss: tankar, funderingar, personlighet med mera. Inre miljö kan du byta genom att helt enkelt varva personer vars perspektiv vi får se. Ett grepp jag själv gärna använder när jag skriver. I både Isprinsessan och Predikanten varvar jag hela tiden person som läsaren följer. Det gör att tempo, tonfall och annat på ett naturligt sätt hela tiden växlar.

Lägg ut falska ledtrådare

Kallas av någon anledning ”Red herrings” på engelska. Det finns ett antal sätt att utnyttja detta spänningsverktyg. Ett är att skapa en karaktär som är helt utan motiv, utan möjlighet och som verkar helt oskyldig. Enligt den gamla tesen ”den minst misstänkte är mördaren” kommer läsare att bevaka denna person som en hök ... 

Ett annat exempel på en falsk ledtråd är en person som avslöjas med att ha ljugit om sitt alibi. Läsarens misstankar riktas genast mot honom, men egentligen har han inget med mordet att göra, utan har  t ex ljugit för att dölja en utomäktenskaplig affär.

Kanske utsätts en person i boken för ett mordförsök och polisen jagar efter spår av den som försökte mörda henne. Egentligen är offret i detta fall mördaren och har iscensatt mordförsöket på sig själv. Att låta mördaren se ut som ett av mördarens potentiella offer är ett klassiskt exempel på en falsk ledtråd! (Läs t ex Agatha Christies ”Tio små negerpojkar” där vi till och med som läsare faktiskt tror att mördaren har mördats …)

Som ni ser finns ingen begränsning för vad man med lite fantasi kan hitta på för att förvilla. Syftet med falska ledtrådar är alltså att peka läsarens misstankar i fel riktning! Rätt använda är de ett av de bästa spänningsverktygen en deckarförfattare kan ha.

Flera misstänkta

Se till att det finns flera personer i historien som kan ha motiv för att mörda. Är det bara en som har motiv räknar man som van läsare bort honom/henne med omedelbar verkan.

Läs mer ...