Efter första lektionen har du förhoppningsvis upptäckt att grundintrigen i en deckare inte är så fasligt komplicerad. Skalar man bort allt runt omkring handlar det helt enkelt om att komma på ett motiv, en mördare och ett (eller flera) mordsätt. Utifrån det ”skelettet” ska vi nu gå vidare och bygga på med de delar som bildar köttet på skelettet. Vi börjar med den allra viktigaste komponenten …
Skapa spänning
Att skapa spänning är ju själva essensen av vad en deckarförfattare strävar efter. En deckarförfattares största fasa är att tråka ut läsaren. För att skapa spänning finns en mängd olika grepp att ta till:
Byt yttre miljö
Yttre miljö är just det som vi vanligtvis bara kallar ”miljö”. Du kan till exempel byta ort, land, kultur med mera. I Predikanten låter jag två delar av familjen Hulth leva i helt olika miljöer. Den ena grenen av familjen bor på en herrgård och har den livsstil som hör till, medan den andra familjegrenen bor på undantag i en sjaskig stuga och är allmänt nedgångna och småkriminella. I Isprinsessan valde jag istället att till exempel förlägga en del av berättelsen till Göteborg, genom att jag lät några av centralfigurerna bo där. Båda dessa sätt är exempel på hur man kan skapa spänning genom att byta den yttre miljön.
Med andra ord – det finns en mängd sätt att variera miljön än bara den rent geografiska – använd fantasin!
Byt inre miljö
Inre miljö är det vi har inom oss: tankar, funderingar, personlighet med mera. Inre miljö kan du byta genom att helt enkelt varva personer vars perspektiv vi får se. Ett grepp jag själv gärna använder när jag skriver. I både Isprinsessan och Predikanten varvar jag hela tiden person som läsaren följer. Det gör att tempo, tonfall och annat på ett naturligt sätt hela tiden växlar.
Lägg ut falska ledtrådare
Kallas av någon anledning ”Red herrings” på engelska. Det finns ett antal sätt att utnyttja detta spänningsverktyg. Ett är att skapa en karaktär som är helt utan motiv, utan möjlighet och som verkar helt oskyldig. Enligt den gamla tesen ”den minst misstänkte är mördaren” kommer läsare att bevaka denna person som en hök ...
Ett annat exempel på en falsk ledtråd är en person som avslöjas med att ha ljugit om sitt alibi. Läsarens misstankar riktas genast mot honom, men egentligen har han inget med mordet att göra, utan har t ex ljugit för att dölja en utomäktenskaplig affär.
Kanske utsätts en person i boken för ett mordförsök och polisen jagar efter spår av den som försökte mörda henne. Egentligen är offret i detta fall mördaren och har iscensatt mordförsöket på sig själv. Att låta mördaren se ut som ett av mördarens potentiella offer är ett klassiskt exempel på en falsk ledtråd! (Läs t ex Agatha Christies ”Tio små negerpojkar” där vi till och med som läsare faktiskt tror att mördaren har mördats …)
Som ni ser finns ingen begränsning för vad man med lite fantasi kan hitta på för att förvilla. Syftet med falska ledtrådar är alltså att peka läsarens misstankar i fel riktning! Rätt använda är de ett av de bästa spänningsverktygen en deckarförfattare kan ha.
Flera misstänkta
Se till att det finns flera personer i historien som kan ha motiv för att mörda. Är det bara en som har motiv räknar man som van läsare bort honom/henne med omedelbar verkan.
Antydningar
Ett mycket effektivt verktyg. Antyd exempelvis att en person bär på en hemlighet. Läsaren vet inte vad det är, eller ens om det har med själva mordet att göra, men kan inte bli annat än nyfiken. Vad du i praktiken gör är att du väljer att för läsaren bara berätta en liten del av sanningen. I Predikanten gjorde jag till exempel så här i slutet av ett stycke:
”Men det var något som Martin sett som gnagde i bakhuvudet på honom. Han letade febrilt bland synintryckena från besöket på campingen men förblev konfunderad. Det var något som han sett som han borde ha registrerat. Han trummade irriterat med fingrarna på ratten, men var till sist tungen att släppa tanken på det gäckande minnet. Hemfärden skedde under total tystnad.”
Visst blir man nyfiken på vad det är han såg, men inte ännu kommit på ...
Cliffhangers
En personlig favorit. En teknik att avsluta ett stycke med ett spänningsmoment. Uttrycket ”Cliffhanger” kommer ursprungligen från TV:ns värld och som namnet antyder betyder det att man till exempel avslutade ett avsnitt med att någon hänger från en klippa och man får vänta tills nästa avsnitt för att se om personen kommer att falla eller ej.
I deckarförfattandets värld kan till exempel huvudpersonen precis i slutet av stycket komma på något vitalt för fallet – men stycket slutar innan läsaren får veta vad det är. Eller så kan en person hamna i en riktig knipa – och lämnas där ett slag medan författaren till läsarens frustration skriver om andra delar av historien. Även här är det bara fantasin som sätter gränser, men det kan inte nog uppskattas som ett ypperligt sätt att få läsaren att ivrigt vända blad i boken. Det blir nämligen heller inte spännande om det inte varvas med stycken där läsaren tillåts vila.
För att illustrera hur jag menar bifogar jag här två små stycken ur Predikanten. Observera att det i båda fallen är slutet på ett stycke, för maximal effekt:
”Precis när han reste sig för att gå och prata med dem, ringde telefonen på nytt. Den här gången var det Rättsmedicinska.
Med bävan förberedde han sig på att få höra vad labbet hade att säga, kanske skulle de få den pusselbit de saknade inom den närmsta minuten.
Men aldrig i sin vildaste fantasi hade han kunnat föreställa sig det svar han fick.”
”Bara några hundratal meter bort satt paret Möller i sin husvagn och väntade på sin dotter. I magtrakten hade Patrik en isande känsla av att Per hade rätt och att de kanske väntade förgäves. Någon hade plockat upp Jenny. Någon som inte hade goda avsikter…”
ÖVNING:
1. Välj en av Agatha Christies böcker och läs den TVÅ gånger. Andra gången, när du vet vem mördaren är och vilka ledtrådar som användes, så kommer du att mycket tydligt se hur elegant Agatha Christie kastar ut sina ledtrådar – ofta helt öppet.
2.Skriv fyra korta stycken à minst en halv sida per styck, där varje stycke avslutas med en ”cliffhanger.” Variera gärna formerna av cliffhangers du använder. Styckena behöver inte hänga ihop, utan kan vara helt separata från varann.
3.Beskriv hur en kvinna går och handlar tillsammans med sin dotter. Skriv fyra olika varianter med fyra olika yttre miljöer. Byt till exempel land, kultur, tidsålder eller annat du själv kan komma på. Observera hur samma handling blir totalt olika beroende av den yttre miljö du valt.
BOKTIPS:
1. ”Tio små negerpojkar” av Agatha Christie
Övrig litteratur:
1. "Writing mysteries" av Sue Grafton, sid 109-116, 126-131
2. "How to write mysteries" av Shannon O'Cork, sid 56-86