Många är de som besökt Berits järnbod i Fjällbacka genom åren – från lokala fiskare till sydeuropeiska furstinnor. Själv beskriver Berit sig skämtsamt som en levande turistinformation. Och att hon förekommer i flera av Camillas böcker tycker hon bara är kul.
Namn: Berit Torevi
Ålder: 47 år
Familj: Frånskild, en son och en dotter
Antal år i yrket: Arbetat i järnboden sedan 1980
Bakgrund: Född och uppvuxen i Fjällbacka-trakten
Kuriosa: Figurerar i såväl Stenhuggaren som Olycksfågeln
När man besöker Fjällbacka är det oundvikligt att inte passera järnaffären någon gång. Med utmärkt läge alldeles intill Ingrid Bergmans Torg, strax under det branta Vetteberget och med utsikt över viken, har Berit haft järnkoll på Fjällbacka sedan 26 år tillbaka.
– Ibland känner man sig som en riktig sambandscentral, skrattar hon hest. Folk ringer till mig från Göteborg för att förhöra sig om skvaller, fråga om väder och vind, kanske om restaurangens öppettider eller meny. Herregud… jag är en levande turistinformation.
Nu är det februari. Dimman ligger tung över Fjällbacka, det är isande kallt. Inte många människor syns till.
– På sommaren blir det en helt annan plats. Då finns här 25 000 personer istället för vinterns tusental. Och båtarna ligger i rader utanför, säger Berit och pekar ut mot den ödsliga hamnen.
Under vinterhalvåret brukar fyra olika par promenera förbi varje morgon. Dyker de inte upp en dag blir hon orolig. Den sociala kontrollen innebär en trygghet. Samtidigt kan det vara negativt att människor vet för mycket om varandra.
– Man hör så mycket när man jobbar här, säger Berit. Och folk kommer in och säger: du som vet allt! Som om jag vore en riktig skvallerkärring. Men jag är faktiskt inte någon som går och sladdrar!
Hon medger dock att hon är pratsam, gillar när det kommer in folk. Och eftersom hon arbetar året om, sex dagar i veckan, lär hon också känna en hel del av fjällbackaborna.
Fjällbacka svartmålas?
Camilla Läckbergs beskrivning av bygden stämmer fullt ut med verkligheten, tycker Berit. Visst finns det de i bygden som opponerar sig mot Camillas bild, som anser att Fjällbacka svartmålas. Men de är få till antalet. De allra flesta är glada. Orten behöver uppmärksamheten. Det tunnas ut med folk under vinterhalvåret. Förr fanns här fler caféer, affärer och restauranger. Folk stannade hemma och uträttade sina ärenden på plats. Idag åker man till köpcentrumet en bit därifrån. Flera butiker har dessutom bara öppet på sommaren.
Alltfler hus blir uppköpta av sommargäster – många av dem betalar flertalet miljoner för de vackra trävillorna med utsikt över viken. En av villagatorna längre upp står fullkomligt öde under vintern, trots krav om att enbart personer som tänkt bosätta sig permanent ska få köpa husen. Fjällbackaborna frestas att sälja sina villor, som gått i arv i generationer.
Prinsessa på besök
Sådan har utvecklingen varit under en längre tid. Sedan tidigt 1900-tal har orten lockat förmögna och celebra badgäster. Berit tror att det beror på att bygden är orörd och inte har exploaterats ännu. Dessutom får folk komma och gå som de vill, utan att några ögonbryn höjs.
Hon minns speciellt en kund i järnboden under tidigt 80-tal. Hon pratade bara engelska, såg ut som vem som helst – omålad, i gummistövlar. Köpte flera skärbrädor och skulle betala med visakort.
– På id-kortet läste jag: Car-oline Gri-maldi… Caroline Grimaldi! Det var prinsessan av Monaco på besök i järnboden! skrattar Berit.
Furstefamiljen från Monaco befann sig ofta hos Bergmans utanför Badholmen. Ingrid Bergmans son Roberto Rossellini var för tillfället tillsammans med prinsessan. I Fjällbacka kunde de vistas ostört.
Badjävlar
De allra flesta i Fjällbacka är glada över turistinvasionen varje år. Det har givetvis blivit en viktig inkomstkälla. Men de kallas ändå för badjävlar i folkmun.
– Man blir ju lite trött på allt folk överallt, säger Berit. Men innerst inne tycker de flesta att det är roligt.
Ser fram emot nästa bok
Berit ser fram emot den femte boken av Camilla. Järnboden säljer flera hundra exemplar per titel. Många ringer och ber henne lägga undan, de vill köpa böckerna i Fjällbacka, av en av de få som står omnämnd i böckerna. Men Berit tror att det finns fler fjällbackabor omskrivna. Trots att Camilla inte skriver ut personers namn, så vet man vilka hon menar.
– Jag känner igen nästan varenda karaktär i böckerna, säger Berit. De finns i Fjällbacka, allihop! Även om Camilla inte vill erkänna det…