Hur kommer du på alla nya mordfall?
Mordfall kommer jag ofta fram till via ett motiv. Det är motiven jag tycker är intressanta, så det är nästan alltid där det börjar – en tanke om varför någon gör något så hemskt som att ha ihjäl en annan människa.

Hur kommer du på namnen till alla karaktärer?
Namn är faktiskt lite knöligt. Man har ofta en uppsättning namn ”top of mind” som har en tendens att återkomma. Men ibland tar jag faktiskt telefonboken till hjälp för att komma på bra namn.

Vad tycker fjällbackaborna om att du tar livet av dem?
De verkar ta det med jämnmod måste jag säga. Jag var lite nervös för hur det skulle mottas, men fjällbackaborna har faktiskt enbart varit positiva till böckerna! Jag blev ”Årets fjällbackabo” år 2004 och det kändes som en stor hedersbetygelse! Man får ju ofta frågan också om hur många man med trovärdigheten i behåll kan fortsätta ha ihjäl i ett så litet samhälle. Då brukar jag svara att ”med 1000 invånare och med i snitt två mord i varje bok, kan jag ju skriva åtminstone 500 böcker innan det är slut på fjällbackabor”.

Patriks sambo Erika spelar en stor roll i böckerna. Hon är författare och skriver böcker i true crime-genren. Är hon möjligen ditt alter ego?
Jag gjorde medvetet Erica fem år äldre för att vi inte skulle ligga så nära varandra. Men hon har ju fått låna mycket av mig ändå, inte tal om saken. Framförallt har hon fått låna en hel del upplevelser, såsom förlossningsdepressionen till exempel.

När du skrev Isprinsessan, lät du någon läsa manus innan du skickade den till förlag?
Jag svalde den eventuella förnedringen och valde att lämna ut manuset till rätt många. Några familjemedlemmar, några goda vänner vars omdöme jag litade på, samt Gunilla, som är moster till min kompis Bella och som jobbat med bokmässan i många år och har stor erfarenhet av förlagsbranschen. Alla dessa lämnade sina kommentarer, och sedan övervägde jag alla deras synpunkter noga.
Jag läste och redigerade också manuset själv cirka 7-8 gånger. Jag tror det är ytterst, ytterst viktigt att man lämnar in ett välredigerat manus! Slarva inte med den biten om ni vill bli utgivna.
   Och jag fick kommentarer muntligt som de antecknat i manuset, till exempel "På sidan 78 förstår man inte hur Patrik plötsligt kan förstå att...." - ja, ni fattar. Rena skrivfel, grammatiska fel och sådant fick jag tillbaka skriftligen i manuset.
Så summa summarum är mitt råd: REDIGERA, REDIGERA, REDIGERA!!!
     Och tycker ni det är pinsamt att låta någon annan läsa manus - tänk då på att du ju faktiskt vill att större delen av svenska folket ska läsa det om det blir utgivet!

Hur fick du idén till Isprinsessan?
Isprinsessan började egentligen med en idé som legat och grott ett par år, ända sedan jag hörde ett nyhetsinslag på Rapport eller Aktuellt. Det handlade om preskriptionstiden för mord (som är 25 år). Jag började fundera på om det faktum att tiden är på väg att löpa ut kanske sätter igång en massa processer - både hos offrets anhöriga och hos mördaren som fortfarande är lös. Detta blev sedan grundidén till Isprinsessan.

Jag bestämde mig sedan under deckarkursen jag gick för att skriva om Fjällbacka, sedan jag av läraren Peter Gissy fått rådet "skriv om den miljö ni känner bäst". Valet föll också rätt snabbt på att den skulle utspela sig vintertid, eftersom de flesta känner Fjällbacka som ett sommarsamhälle. Det var roligt att få visa den andra bilden. Årstiden stämde också bra med stämningen jag ville skapa - av människor som stängt ner, som frusit till, som skärmat av sig, på grund av något som hände för länge sedan. Sedan dess har jag alltid haft en koppling mellan årstiden och den stämning jag velat förmedla i boken.

Erica var den person som kom först. Jag visste att jag absoluuuut inte ville skriva ännu en polisroman (tji fick jag ...), utan huvudpersonen skulle vara kvinna och författare. Men en bit in i boken upptäckte jag att det var jäkla svårt att ha en privatperson som springer runt och löser mord och - voilà - Patrik klev in på scenen. Kring honom byggde jag sedan det övriga persongalleriet på polisstationen.
Bland de andra personerna kom Alex först - offret. Hon är ju själva navet i boken, och alla andra karaktärer spred sig som en solfjäder runt henne. Ska jag vara helt ärlig, så har jag i efterhand svårt att komma ihåg hur en speciell person kommer till i böckerna...

Jag brukar säga att Patrik är baserad på min man. Det beror nog mycket på att jag ville göra Erica och Patrik till ett så "vanligt" par som möjligt. Inga superhjältar, utan sympatiska människor med vardagsbekymmer och kärlekshandtag i midjan, och samma strävan som oss andra att få vardagen och relationerna att gå ihop. Då går det ju inte att undvika att hämta inspiration från sig själv.

Tilläggas bör väl att det enda min man opponerar sig mot i beskrivningen i böckerna är att (som jag nämnt tidigare här på bloggen) jag har "lånat" hans hemska mackor till Patrik. Ni vet- knäckebröd med smör, kaviar och ost som doppas i varm choklad ...