Hur går arbetet med en bok till?
Först börjar det med en pytteliten idé. Med Tyskungen var det en gravsten på Fjällbacka kyrkogård som jag alltid tyckt varit spännande - det är den som nu hamnar på omslaget. Utifrån tanken på den gravstenen växte sedan idén tillräckligt för att jag skulle börja fundera kring offer, motiv och mördare - utan dessa tre faktorer kan jag inte börja skriva.

Jag skriver upp det jag har i ett worddokument, som en synopsis. I början har jag inte mer än några rader med tankar och idéer. Därefter har jag synopsisen som ett levande dokument. Jag börjar skriva, och allteftersom jag skriver får jag fler idéer om personer och hur saker och ting ska utveckla sig. Så fort jag kommer på något tecknar jag ned det i synopsisen. När jag var ungefär halvvägs med Tyskungen var synopsisen på fyra A4-sidor!

De första femtio-sjuttio sidorna är därefter de som är jobbigast och svårast. Då ska jag ju "hitta" berättelsen och teckna alla personerna - de flesta i alla fall, vissa kan komma in senare. Men grundgalleriet behöver jag etablera. Sedan börjar det egentligen inte ta fart förrän jag skrivit runt hundra sidor. Fram till dess kan jag max skriva cirka fem sidor per dag. Därefter ökar det gradvis. När jag skrivit ungefär hundrafemtio sidor, börjar jag få en så klar bild av berättelsen att jag kan öka farten och skriva i snitt tio sidor per dag. Det händer att jag skriver mer en bra dag, och då kan det bli femton-tjugo sidor. Då är det härligt. Då känns det som om fingrarna flyger fram av sig själv! Men det är ovanligt. De trettio sista sidorna av Olycksfågeln skrev jag dock i ett sträck under en dag, satt som i trans och bara skrev och skrev och skrev.

Mycket av berättelsen kommer under tiden jag skriver. Jag har absolut inte en färdig bok i huvudet när jag börjar, och jag kliar mig alltid i huvudet när jag skriver första tecknet, och tänker "hur i fasiken ska jag kunna fylla cirka 300 A4 utifrån den här lilla idén?". Men på något sätt kommer det alltid. Berättelsen och personerna börjar få eget liv, och det är jättehäftigt.

Varför har du ett sådant högt tempo när du skriver? Är det "ditt" sätt att jobba, eller har du krav på dig att massproducera?
Det enda krav som finns är de som jag ställer på mig själv. Och jag bestämde mig tidigt för att jag skulle skriva en bok om året. Jag tycker det är ett bra flöde. Jag skriver också ganska fort - och skriver som bäst när jag skriver fort.

Vad har du för dagliga rutiner när du skriver?
Maken tar med sig barnen till dagis så de är där vid åtta. Då unnar jag mig att sitta en stund i lugn och ro framför Fyrans morgon-TV, äta frukost och dricka en kopp kaffe. Jag har inte kunnat göra så på flera år, så det anser jag att jag är värd!
    Sedan skriver jag fram till lunch. Jag brukar oftast luncha framför ett avsnitt av Dr Phil, som jag är totalt beroende av. Därefter skriver jag fram till strax innan tre då kidsen ska hämtas.
    Dock blir det sällan så fem dagar i veckan, eftersom en dag eller två ofta går bort för signering, plåtning, diverse möten och annat jox.

Hur går det till när du redigerar boken?
Först skriver jag färdigt hela boken utan någon tanke på redigering. Jag redigerar aldrig längs vägen.
  Sedan skriver jag ut hela dokumentet, sätter mig och läser igenom det från början till slut, medan jag gör anteckningar på sidorna om sådant som behöver korrigeras: språkligt, grammatiskt, upprepningar, dubbla mellanslag, konstig meningsbyggnad, fel namn och så vidare. Vid sidan om har jag också ett anteckningsblock där jag listar saker jag måste kolla upp.

Hur hittar man ro till att skriva?
Jag har inga idiotsäkra tips på det. Som bekant skrev jag den första boken när jag jobbade heltid som civilekonom, och de andra skrev jag medan jag väntade barn och var mammaledig. Men ska jag vara helt ärlig är jag inte hundra på hur det gick till ... Någonstans i det allmänna kaoset måste jag ju bevisligen ha hittat tiden att skriva. Jag har inte varit strukturerad när det gäller skrivandet under den tiden, utan jag har helt enkelt kastat mig ner vid alla tillfällen som getts. För mig har det handlat om prioriteringar. Jag har satt skrivandet främst och annat har fått stryka på foten, som socialt umgänge, städning med mera.
     Det går inte att gå och vänta på att man ska få ro att skriva, lika lite som man kan gå och vänta på inspiration. Jag har sagt det förut: det enda som gäller är RUMPAN NED PÅ STOLEN! Inget annat funkar. Det finns inget zenbuddistiskt lugn som plötsligt kommer att lägga sig över en och orden börjar flöda ... Någon sådan ro i kroppen har då jag inte känt. Ofta är det stress, ångest och allmän prestationsiver som lägger sig över mig när jag ska skriva. Och glädje, när det väl flyter. Men det gör det inte alltid. Dock ska jag också vara ärlig med att det självklart underlättar att ha en respektive som stöttar. När jag skrev Isprinsessan så sa min man "bara du skriver så sköter jag disk och tvätt ..." Han har hela tiden fortsatt att stötta mitt skrivande och min karriär. Det är en viktig faktor!
    Sammanfattning: Gå inte och vänta och vänta och vänta på att alla yttre faktorer ska ändra sig så att ni kan skriva. Det kommer aldrig att hända. Då kommer ni aldrig att få något skrivet. Så är det bara. Det enda som gäller är att sätta sig och göra det. Nu. Idag. Inte på måndag. Inte när man har fått ordning hemma. Inte när barnen har blivit större. Inte när det är två torsdagar i veckan ... NU!

Har du några ritualer när du arbetar?
Min ritual består mest i att jag kretsar kring datorn som en äggsjuk höna, och hittar på massa olika ursäkter för att inte sätta mig och jobba. Men jag ser till exempel alltid till att ha en nybryggd kanna kaffe och en upphälld kopp bredvid mig när jag börjar. Och så sätter jag mig oftast i vardagsrummet framför TV:n, eller i köket med musik i lurarna. Det kan helt enkelt inte vara tyst omkring mig.  Jag gör också så att jag lägger en filt på bordet framför datorn för att mjuka upp kontakten mellan handlederna och underlaget. Under arbetet med en bok brukar jag gradvis få mer och mer värk i handlederna och mot slutet överväger jag Liza Marklunds lösning - att spjälka dem medan man skriver. Men det funkar inte riktigt för mig, så jag biter ihop och kör vidare och hoppas att handlederna inte pajar ihop innan sista raden är skriven.
   Jag kan också glömma fina naglar under tiden jag skriver. Jag, som är så himla fåfäng med fina naglar annars, får helt släppa det under en skrivperiod. Att sitta och slå på tangenter hela dagarna torkar ut naglarna och de brukar flisa sig och gå av och se allt värre ut. (Visst, man kan olja in dem och sådant, men tjena, vem orkar sånt på kvällarna?)
     Mer saker kring själva skrivarbetet än så kommer jag inte riktigt på. Har nog inte så mycket "specialgrejer" framför mig. Skriver helt enkelt bara.
     Men kanske borde jag göra som Dan Brown. Hänga upp och ned i gravity-boots. Och göra sit-ups varje gång klockan slår hel timme…