Hur resonerar du som författare och framförallt förlagen angående detta med inbunden kontra pocket?
Detta är verkligen en jätteintressant fråga, och den är uppe till debatt emellanåt. Bland annat tror jag Pirat ger ut pocket lite tidigare, vilket handlarna inte varit speciellt förtjusta i. För det är ju ändå så att största delen av förlagens förtjänster (och ofta författarens) ligger i den inbundna boken. Anledningen till att det oftast dröjer ett år innan en bok ges ut i pocket, är ju självklart att man vill att den inbundna ska ha ”dött” först. Att ge ut böcker i storpocketformat är kanske en lösning. Visst den är lite större än en vanlig pocket, men är ju ändå riktigt smidig och bra i formatet. Jag köper faktiskt själv ofta just storpocket, för jag tycker de är trevliga.
Hur hittar man vilka förlag man kan skicka manus till?
Efter att manuset var klart fick jag faktiskt hjälp av min väninna Bellas moster Gunilla. Hon är en av dem som håller i och arrangerar bokmässan, så hon har god koll på förlagsvärlden. Hon läste manuset och rekommenderade tre förlag - två mindre och ett stort. Warne Förlag, Tre böcker och Prisma. Sagt och gjort, jag kopierade upp manuset i tre kopior och skickade iväg dem en onsdag i slutet av augusti. Sen förväntade jag mig att det skulle ta cirka tre månader innan jag fick svar – och jag var helt inställd på att det skulle refuseras av allihop! Men på söndagen ringde Kjell Warne från Warne förlag och sa att de var intresserade av att ge ut den, och på tisdagen kom antagningsbrevet.
Det visade sig att Kjell och Ann-Marie Warne har sommarstuga i Fjällbacka, så de hade verkligen kastat sig över manuset när det kom eftersom de läste i mitt följebrev att det handlade om en deckare i Fjällbacka-miljö.
Men man ska nog inte förvänta sig ett så snabbt besked – det är rätt ovanligt och jag hade en jäkla tur!
Hur kom du på allvar igång med skrivandet?
Eftersom jag inte trodde att jag kunde bli författare utbildade jag mig till civilekonom. Men jag vantrivdes något alldeles enormt. Gjorde mitt bästa i yrket, men satt ofta med ont i magen på söndagskvällarna inför att ha en hel arbetsvecka framför mig.
Till slut hittade en väninna en kurs hon tyckte jag skulle gå, efter att ha ledsnat på mitt tjat om mina författardrömmar. Sedan fick jag kursen i julklapp av min man, min mamma och min bror. Den hette ”Att skriva krim” och var i Ordfronts regi. Den finns fortfarande, se www.ordfront.se
Kursen var helt fantastisk! Vi var 12 damer. Bara tjejer fick gå den då – de ville öka antalet kvinnliga deckarförfattare! Behöver jag tillägga att även killar får gå den nu … Under tre helger i Göteborg, ledda av deckarförfattaren Peter Gissy, gick vi igenom deckarskrivandets ädla konst. Vi lärde oss en hel del om hantverket som jag haft nytta av, men framförallt gav det mig för första gången en känsla av att det faktiskt GÅR att skriva en bok – en deckare. Det är inget konstigt hokus pokus, utan är till stor del en fråga om hårt arbete. Jag kom faktiskt igång med att skriva ”Isprinsessan” under kursen. Vi är två som blivit publicerade efter den kursomgången, även Ingrid Kampås har utkommit med en deckare. Ni får absolut inte missa hennes senaste bok Innerlighetens tid.
Sedan tog det lång tid innan ”Isprinsessan” blev klar. Jag skrev 50-60 sidor och fick därefter en stor attack av dåligt självförtroende, tänkte att ”det här är bara skit som ingen någonsin kommer att vilja läsa” och lade ner arbetet ett par månader. Sedan kom lusten att skriva tillbaka igen, jag skrev ytterligare cirka 60 sidor, så fick jag en ny attack av dåligt självförtroende … När jag sedan blev gravid med min son insåg jag att om boken skulle bli klar var det tvunget att ske innan han föddes. Hela sommaren 2002 jobbade jag stenhårt med manuset, och i augusti var det klart!
I vilket format ska man skicka manus till förlaget?
Förlagen vill gärna ha det enligt en viss standard. Helst Times New Roman, punkt 12 och med 1.5 i radavstånd. På det sättet är det lättare för dem att läsa och göra noteringar. Det är också viktigt att ha korrläst manusen ordentligt! Jag kan inte nog understryka detta! Jag läste säkert manus åtta gånger, bad kompisar och släkt att läsa, kommentera och hitta stavfel, faktafel och hål i intrigen. Är det för mycket korrfel finns det stor risk att redaktören som läser manuset ledsnar. Så korrläs, korrläs, korrläs!
Som sagt skickade jag manus till tre förlag samtidigt. Frågar ni ett förlag säger de att man bara ska skicka till ett förlag i taget. Men svarstiden är i genomsnitt på tre månader, så de allra flesta skickar till flera förlag på en gång.
Jag skickade med ett följebrev, vilket jag anser att man bör göra. Där beskrev jag kort vem jag var (inga långa levnadsbeskrivningar här med andra ord!), gav mina kontaktuppgifter samt angav tydligt att jag skickat till några andra förlag. Jag skrev dessutom vilka de andra förlagen var. Och nej – jag hann aldrig få något besked från de andra två jag skickade till. Även om jag självklart var nyfiken på om också de hade antagit manuset kändes det schysstast att ringa dem direkt när Warne antagit det, och säga att de kunde kasta sitt ex i papperskorgen.
Till bok två bytte jag dock förlag, men det är en annan historia…
Hur länge har du velat bli författare?
Hela mitt liv! I alla fall så länge jag kan minnas. Redan när jag var 4-5 år gjorde jag teckningsberättelser, som jag sedan knöt ihop till böcker. Vid ett tillfälle massproducerade jag en hel korg med små böcker som jag gick upp med till ålderdomshemmet i Fjällbacka, och delade ut till gamlingarna…
Hur ser arbetet ut med dina böcker utomlands?
Vad gäller utlandsutgivningen så är man som författare mer eller mindre helt bortkopplad. Ibland har det hänt att jag fått en fråga mejlad från en översättare. Men oftast sker översättningen helt utan min inblandning, och det samma gäller omslaget. Man säljer rättigheterna till boken till ett annat land, och sedan kommer en färdig bok, mer eller mindre.
Du har en agent, hur jobbar de?
Jag har svårt att svara för hur andra agenter arbetar, men jag tror att deras förstahandsval är etablerade författare. I vissa fall kan de också ta debutanter tror jag, men det är nog mer undantagsfall. Nordin Agency är en av de få som representerar både i Sverige och i utlandet. Det innebär att de förhandlar fram kontrakten med de utländska förlagen, men även i Sverige är de mina representanter, och för min talan i kommunikationen med förlaget. Det kan gälla både förhandling om avtal och till exempel marknadsföringen.
Hur har du hunnit skriva böcker under tiden du fått två barn?
Ja, det vete fan. När jag tänker tillbaks kan jag inte riktigt komma ihåg hur jag kunnat skriva böckerna. Det är ett blurr alltihop vad gäller de här sista åren på något sätt. Förlossningsdepressioner har ju heller inte gjort saken lättare. Ibland har jag suttit och lipat och skrivit, men det jag hela tiden försökt ha i åtanke är att det här är min livsdröm som jag uppfyller, och då är det värt allt slit! Sen har jag också en fantastisk man som har stöttat mig helt ut och försökt att ge mig så mycket utrymme och tid att skriva som det bara har gått!
Var kan man lära sig mer om man vill skriva deckare?
Ordfronts kurs är jättebra, www.ordfront.se
Jag har även haft nytta av litteratur om att skriva deckare. Jag har hittat en del bra böcker via www.amazon.com, eller www.amazon.co.uk - finns de via engelska Amazon blir ju frakten billigare.
Två tips: ”How to write crime novels” av Isobel Lambot och ”Writing mysteries”, där flera deckarförfattare skrivit var sitt kapitel, och Sue Grafton är den som står som sammanhållande.
Jag har även nytta av ”Forensic dictionary”, en riktig tegelsten med massor av info om rättsteknik och även exempel på mordfall som är relevanta. Men den bästa skolan anser jag är att läsa deckare i massor! Stephen King skriver i sin bok "Att skriva" att han anser att det ingår i hans jobb som författare att läsa. Att läsa är absolut bästa skolan.