Lektion 2-Spänningen

Nu har du förhoppningsvis upptäckt att det inte är så kom- plicerat som man kanske först kan tro att hitta på en deckar- intrig. Skalar man bort allt runt omkring handlar det om att komma på ett motiv, skapa en mördare och hitta ett (eller flera) sätt att mörda. Utifrån det ska vi nu gå vidare och bygga på med de delar som bildar berättelsen. Vi börjar med den allra viktigaste komponenten – hur man skapar spänning.

Skapa spänning
Nu gäller det att skriva en spännande berättelse. Den största fasan för en deckarförfattare är att tråka ut läsaren. Det finns en mängd olika knep att ta till för att skapa spänning:

Byt yttre miljö
Yttre miljö är det som vi ofta bara kallar för miljö. Det kan till exempel vara en ort, ett land eller en kultur. Genom att byta den yttre miljön ökar du spänningen.
I Predikanten delade jag upp familjen Hulth i två delar och lät dem bo på olika ställen. Den ena grenen av familjen fick bo på en herrgård och ha den livsstil som hör det livet till, medan
den andra familjegrenen huserade på undantag i en sjaskig stuga och var nergångna och småkriminella. I Isprinsessan valde jag istället att förlägga en del av berättelsen till en annan ort än Fjällbacka. Några av karaktärerna fick bo i Göteborg.
Det finns många olika sätt att variera miljön, inte bara den rent geografiska – använd fantasin!

Byt inre miljö
Inre miljö är det som vi har inom oss: tankar, funderingar, personlighet och mycket annat. Den inre miljön kan du varie- ra genom att varva personer vars perspektiv läsaren får följa. Det gör jag gärna när jag skriver. Det gör att tempo, tonfall och mycket annat på ett naturligt sätt växlar.

Lägg ut falska ledtrådar
Eller red herrings, som det heter på engelska. Det finns ett antal sätt att utnyttja det här spänningsverktyget. Ett är att skapa en karaktär som är utan motiv och möjlighet och som verkar helt oskyldig. Enligt tesen ”den minst misstänkte är mördaren” kommer läsaren att bevaka den personen som en hök.
Ett annat exempel på en falsk ledtråd är att låta en oskyl- dig person avslöjas med att ha ljugit om sitt alibi. Läsarens misstankar kommer att riktas mot honom, men egentligen har han inget med mordet att göra. Han har kanske ljugit för att dölja en otrohetsaffär.
Ytterligare ett sätt är att en person i boken utsätts för ett mordförsök. Polisen jagar förstås den misstänkte mördaren, men egentligen är offret i det här fallet istället mördaren som iscensatt mordförsöket på sig själv.
Ett klassiskt sätt att lägga ut en falsk ledtråd är att låta mör- daren se ut som ett av mördarens potentiella offer. (Läs till exempel Agatha Christies Tio små negerpojkar där vi till och med leds att tro att mördaren har mördats …)

Som ni ser finns ingen begränsning för vad man med lite fantasi kan hitta på för att förvilla. Syftet med falska ledtrådar är alltså att rikta läsarens misstankar åt fel håll. Rätt använda är de ett av de bästa verktygen en deckarförfattare kan använda för att öka spänningen.

Ha flera misstänkta
Se till att det finns flera personer i historien som kan ha motiv för att mörda. Är det bara en som har motiv räknar man som läsare bort honom/henne direkt.

Gör antydningar
Det här är ett mycket effektivt verktyg. Antyd exempelvis att en person bär på en hemlighet. Läsaren vet inte vad det är eller om det ens har med mordet att göra, men blir ändå nyfiken. Vad du i praktiken gör är att du väljer att bara berätta en liten del av sanningen. I Predikanten gjorde jag till exempel så här i slutet av ett kapitel:

”Men det var något som Martin sett som gnagde i bakhuvudet på honom. Han letade febrilt bland synintrycken från besö- ket på campingen men förblev konfunderad. Det var något som han sett som han borde ha registrerat. Han trummade irriterat med fingrarna på ratten, men var till sist tvungen att släppa tanken på det gäckande minnet. Hemfärden skedde under total tystnad.”

Visst blir man nyfiken på vad det var han såg, men inte ännu kommit på?

Använd dig av cliffhangers
Det är min personliga favorit som går ut på att man avslutar ett kapitel med ett spänningsmoment. Uttrycket cliffhanger kommer ursprungligen från tv:ns värld och som namnet antyder betyder det att man till exempel avslutar ett avsnitt med att någon hänger från en klippa och man får vänta till nästa avsnitt för att se om personen kommer att klara sig.
I deckarförfattandets värld kan huvudpersonen precis i slu- tet av kapitlet komma på något vitalt för fallet – men kapitlet avslutas innan läsaren får veta vad det är. Eller så kan en per- son hamna i en riktig knipa – och lämnas där ett slag medan författaren skriver andra delar av historien. Även här är det bara fantasin som sätter gränser. Cliffhangers är bra för att få läsaren att ivrigt läsa vidare. Men det blir inte spännande om de inte varvas med avsnitt där läsaren tillåts vila.
Här är två korta stycken ur Predikanten. I båda fallen är det sista meningarna i ett kapitel, för att få ut maximal effekt.

”Precis när han reste sig för att gå och prata med dem, ringde telefonen på nytt. Den här gången var det rättsmedicinska. Med bävan förberedde han sig på att få höra vad labbet hade att säga, kanske skulle de få den pusselbit de saknade inom den närmsta minuten. Men aldrig i sin vildaste fantasi hade han kunnat föreställa sig det svar han fick.”

”Bara några hundratal meter bort satt paret Möller i sin hus- vagn och väntade på sin dotter. I magtrakten hade Patrik en isande känsla av att Per hade rätt och att de kanske väntade förgäves. Någon hade plockat upp Jenny. Någon som inte hade goda avsikter …”

Övning
1. Välj en av Agatha Christies böcker och läs den TVÅ gånger. Andra gången, när du vet vem mördaren är och vilka ledtrå- dar som används, så kommer du att se mycket tydligt hur elegant Agatha Christie kastar ut sina ledtrådar – ofta väldigt öppet.

2. Skriv fyra korta stycken på minst en halv sida, där varje stycke avslutas med en cliffhanger. Variera gärna typen av cliffhanger du använder.

3. Beskriv hur en kvinna går och handlar tillsammans med sin dotter. Skriv fyra varianter med olika yttre miljöer. Byt till exempel land, kultur eller tidsålder. Observera hur olika det blir beroende på vilken yttre miljö du har valt.

Boktips
Agatha Christie: Tio små negerpojkar
Sue Grafton: Writing mysteries, s 109–116, 126–131 Shannon O’Cork: How to write mysteries, s 56–86

Facebook

Instagram